Några låtar från 2007 som jag gillar mycket

Jag värker på listan över 2007 års bästa album. I väntan på den förlossningen så gör jag denna lista på favoritlåtar från i år.

Dungen - Så blev det bestämt
Jonas Game - ADHD
Joan Armatrading - Baby blue eyes
Frida Hyvönen - Falls is my lover
Dave Cousins - Never take sweet from a stranger
Basia Bulat - Snakes and ladders
Fläskkvartetten med Thåström - t.k.k
Joe Henry - Civil war
Nick Drake - Winter is gone ( är egentligen från 1968,eller nåt, men gavs ut i år)
Oysterband - Here comes the flood
Robert Wyatt- Stay tuned
The New Pornographers - My rights versus yours
Toni Holgersson m fl- När livet inte blir som vi har tänkt oss
Tracey Thorn - Nowhere near
Sufjan Stevens - Free man in Paris
Prince - A case of you
Waterboys - Systain
Waterboys - Everybody takes a tumble
Wilco - Impossible Germany
Linda Thompson - Versatile heart

Ingen inbördes ordning

Julblandningen 2007

1. Bing Crosby - White Christmas
2. Gasolin - dejlig er jorden
3. Ella Fitzgerald - Frosty the snowman
4. Cornelis Vreeswijk - Jultomten är faktiskt död
5. The Crystals - Santa Claus is coming to town
6. Darlene Love - Christmas(Baby Please come home)
7. Ronettes - I saw mommy kissing Santa Claus
8. Joni Mitchell - River
9. Mahalia Jackson - Silent Night
10. Otis Redding - Merry Christmas baby
11. Wizzard - I Wish it Could Be Christmas Everyday
12. John Lennon - Happy Xmas ( War is over)
13. Tyler Hilton - Merry little Christmas
14. Pogues - Fairytale of NY
15. Alexander O' Neal - The Christmas song
16. Shakin' Stevens - Merry Christmas evyrone
17. Extra - In i säcken
18. Ulf Lundell - Snart kommer änglarna att landa
19.Thorstein Bergman - Julvisa i Finnmarken

Jakten på den perfekta julsamlingen

Ända sedan jag skaffade familj har jag varit smått besatt av att göra den perfekta julblandningen. Från början var det blandband som gällde men numera gör jag en blandad CD-r.
Det skall vara en ny skiva varje år och det är alltid en lika viktig uppgift.
Julsamlingen skall ju fungera som ett själsligt bandage för släkten hela julhelgen.
Alla olösta konflikter, ostädade ytor och allt annat man inte hunnit med, skall skylas över med denna musik.
Det är klart att det ställs mycket speciella krav på en julskiva som skall leva upp till allt detta. Julsamlingen har därför sina alldeles egna regler, som inte liknar några andra:

1. Den skall vara nostalgisk och gärna sentimental
2. Den skall accepteras av alla från tonårsdottern till svärmor.
Med acceptera menar jag att det inte skall bli som när jag spelade
Ebba Gröns: "Nu släckas tusen människoliv", för några jular sedan.
Svärmor började klaga över migrän, dottern höll för öronen och frun gick med
en menande blick för att stänga av.
3. Den skall innehålla julstämning.
Bjällror, ho-hoanden, barnröster och massor av stråkar brukar funka bra.
4. Den skall hålla för lyssning hela julhelgen. Varken mer eller mindre
5. Jag skall tycka om samtliga låtar

Det råder en stark motsättning mellan punkt fem och de övriga reglerna. Det krävs ofta långa funderingar och tunga kompromisser innan blandningen är färdig. Ändå har det gått åt skogen de flesta år. Svärmor brukar viska försynt till sin dotter som sedan stänger av. Dessförinnan har tonåringen skrikit "Gubbmusik!" och "Mer RnB!" med jämna mellanrum.
Men i år kommer allt att bli annorlunda. Jag kommer att göra den perfekta blandningen. Tonåringen kommer att le hela tiden, svärmor kommer att baka kanelbullar till mig och frun kommer att bli som ny förälskad. Själv kommer jag att sitta i ett hörn, med en glöggmugg i handen och bara mysa. Allt detta tack vare den perfekta julblandningen.
Vilka låtar jag skall ha med? jag återkommer med det, arbete pågår

Propaganda för bortglömd musik; 7

Jackson C. Frank
Amerikansk folksångare född 1943.
En fruktansvärd olycka under Franks barndom satte mörka spår på hela hans liv. Det berättas att mitt under en lektion fattade hans skola eld och många av klassens elever dog i branden. Jackson C. Frank överlevde, de kroppsliga brännsåren läkte, men de inre såren läkte aldrig.
Först efter olyckan började han spela och sjunga och uppträdde en del på lokala folkklubbar.
Någon gång under tidigt sextiotal for han - med hjälp av försäkringspengar- till England. Han började spela på folkklubbarna i Soho. Snart lärde han känna både engelska och amerikanska musiker i London. Det sägs att han bla delade bostad med - en då okänd - Paul Simon och blev förälskad i en ung sjuksköterska vid namn Sandy Denny. Frank gjorde stort intryck på Londons folkmiljö. Sandy Denny, Bert Jansch, och Nick Drake gjorde alla covers på hans låtar. Inte minst Nick Drake var mycket påverkad av amerikanens musik. Bland Nicks kvarlämnade hemmainspelningar återfinns inte mindre än tre av Franks sånger i Nicks version. 1965 gav Frank ut sitt debutalbum i England. Plattan producerades av Paul Simon och mottogs väl i Storbritannien men gavs inte ens ut i USA. I slutet av sextiotalet började det gå utför med Frank. Han mådde allt sämre psykiskt och rönte inte samma uppmärksamhet musikaliskt. En sjuk och fattig Jackson C. Frank åkte tillslut hem till USA igen. Han gav aldrig ut någon mer musik och var under långa perioder djupt deprimerad. När han inte bodde på mentalsjukhus så levde han ofta ett liv som uteliggare. 1999 dog han, 56 år gammal.
Frank är i det närmaste helt okänd i USA men lite av en legend i England.
Hur det låter? Det är mycket bra. Fred Neil ligger närmast till hands att jämnföra med, men visst låter det lite Nick Drake också.
Du kan lyssna till Jackson C. Frank på myspace och köpa hans skiva på CDON

Glamrock och andra genrebeteckningar

På ett musikforum hade jag nyligen en konversation med en nätkompis som kallar sig Boss. Framförallt Boss utläggning om musikgenrer i allmänhet och glamrock i synnerhet, var så intressant att jag låter er läsa valda delar här

Jag funderar:
Har aldrig riktigt fattat det där med glamrock. Det är en genre indelning som handlar väldigt lite om musik. Artister som brukar räknas som glamrock hade det gemansamt att de hade liknande klädstil och var populära under samma period. Musikaliskt kunde det däremot vara himmelsvida skillnader. Jämnför Roxy Music med Showaddywaddy t ex

Boss svarar:
Tyvärr är det skivbolagen som sätter etiketterna.
...Det fanns två huvudströmningar inom glamrocken; Popmusik typ Sweet och alla såna grejer och den mer nyskapande och konstnärliga fåran med Roxy och Bowie i spetsen. Det enda gemensamma var sminket och platåskorna. På sjuttiotalet kallade vi i Europa Roxy/Bowie-falangen för Art-rock. Idag har AMG och andra gjort artrock till en synonym för symf, vilket är synd.

Värst av alla genrebeteckningar är ändå indie. Först var det engelsk musik från indipendetbolag, sedan när storbolagen hakade på beskrevs det som det nya nittiotalssoundet med gitarrpop över hip-hop-beats och reggaebas. Nu är det en beteckning på alla artister inom rock, pop och singer/songwriter som debuterat efter 1988. Det är väl så enkelt som att det inte går att kränga musik till kidsen om man inte kallar det för indie.

Och varför började man kalla den moderna soulmusiken för R 'n' B? För mig är R 'n' B den elektriska blues som började spelas i band i amerikanska städer på 40-talet, alltså en elektrisk utveckling av bluesen och en direkt föregångare till femtiotalets rockmusik.

Och då kommer vi in på detta med svart och vit som det ju tjafsas om än idag. Rocken och den tidiga popmusiken, som främst företräddes av vita unga men, hade ju mer musikaliskt gemensamt med den svarta RnB:n än soulmusiken hade. Det handlade inte om hudfärg då, och det gör det inte nu heller, även om många tycks tro det i en slags omvänd rasism. (som i slutändan ändå blir den gamla vanliga rasismen)

Redan på femti-sextiotalen var genrebeteckningarna ett mysterium. Om tre vita pojkar sjöng en catchig hit till smörkomp var det pop, sjöng tre svarta gossar samma låt med snarlikt arr var det soul. Sjöng Elvis en gammal blues låt var det Rock 'n' Roll, gjorde Stones den var det pop.
Allt går ut på att ge de unga konsumenterna ett färdigt paket med mode, åsikter, intressen och musik. Allt går ut på att sälja.
...Men ändå så är det ju så himla roligt med genrer och stilar och influenser

Ett nytt liv

Här om dagen gick jag för att hälsa på en gammal vän. Han är en av mina få riktiga musiknörd-kompisar. Bostaden är full av skivor; LP och CD. Kanske finns där 5000 album som han vårdar likt sina barn. Döm då om min förvåning när jag nu öppnade hans ytterdörr och det första jag såg var en vinylskiva som låg på dörrmattan.
- Va, var det enda jag fick fram
- Jag håller på att avprogramerar mig, sa han med ett finurligt leende på läpparna
- Skall jag trampa på den ? stönade jag
- Ja, det kommer att göra ont i dig men det går över efter träning, flinade han
Så stod jag då där och torkade fötterna på en LP av Bob Marley och tänkte:
- Vi är inte kloka nån av oss
- Detta är bara en inledande del i ett mycket större projekt, fortsatte min vän och visade in mig i bostaden
Väl i soffan började denna diskussion:
- Gissa vad det är för projekt
- Du skall väl inte sälja alla dina 5000 album?
- Jo, kanske
- Du är inte klok, det är ju hela ditt liv
- Ja, det är just det som är problemet. Det tar alldeles för mycket tid och plats.
- Du kommer att dö av uttorkning
Då, skrattade han högt, la handen på min axel, log och sa:
"Det är inte musiken jag skall göra mig av med, bara skivorna. Jag rippar allting i bra mp3 format, skaffar mig världens största mp3-spelare och fyller den med all min musik. Slutligen säljer jag alla mina LP och CD. Äntligen kan jag då ägna mig åt annat än att leta Cd-skivor och scanna Lp - omslag."
- Fan trot, sa jag och började fundera över hur glad min fru skulle bli om jag gjorde samma sak

Progpop

Det finns egentligen inget som heter progpop. Det är ett namn jag hittat på. Jag tycker det saknas ett bra namn för den musik som jag älskade på sjuttiotalet. Jag tänker på band som t ex ELO, Supertramp, 10cc och Alan Parsons project. Dessa artister hade ofta pompösa arrangemang som på många sätt påminde om progband som Yes och Genesis. Men de var inte alls lika mycket hundra meter spikskor på keyboard, melodierna var ofta enklare med vers och refräng. Inspiriationskällor för dessa band var framförallt Beatles och Moody Blues. Ibland kallas det också för softrock. Men softrock för mig är något annat. Det är artister som America, Bread, Jackson Browne, The Carpenters, Chicago och Fleetwood Mac.
Nä, låt mig kalla det progpop och fastlå att denna utskällda musikstil fortfarande får mig att må riktigt, riktigt bra.

Fem riktigt bra progpop-plattor:
Supertramp - Crime of century
ELO - Eldorado
Alan Parsons Projekt - I Robot
Moody Blues - Seventh Sojourn
10cc - The Orginal Soundtrack

En sägen

Det berättas att en decemberkväll för längesedan gick en firad rockmusiker ensam hemma och putsade på sina gitarrer. Då fick han en sådan vansinnig lust att skriva en låt. Stjärnan satte sig ner slog an några ackord, improviserade lite ord och vips så blev det en låt av alltihop.
– En ängel på isen , stönade han

Plötsligt såg han en figur som stod gömd under bordet. Det var en liten grå, skäggig man med röd luva och med några slitna noter på ena axeln
– Hej! Jag är din hustomte, det är jag som ger dig noter, sa den lille
Rockmusikern tittade förvånat på tomten, vidare på noterna, rynkade på näsan och sa:
– Det var inte många noter och slitna är de också
– Lika många noter som jag burit till dig kan jag bära från dig, svarade tomten och gick ut
genom dörren för att aldrig komma tillbaka.
Från den dagen kunde rockstjärnan inte skriva en säljande låt. Han slog an några ackord, improviserade lite ord och vips så blev det bara skit av alltihop.

En tid senare satt en ung, finnig vissångare på sin kammare och slet med tonerna. Då hörde han plötsligt att någon kom i dörren, såg bara en grå skugga och en röd luva.
– Äsch, det var nog bara vinden, en gråröd vind, tänkte vissångaren

Han slog an några ackord, improviserade lite ord och vips så blev det en riktig låt för första gången
– Det är vår för Hjärter Dam, pep han
Från den dagen gjorde den finnige vissångaren stor succé och numera är han en firad rockstjärna

Propaganda för bortglömd musik; 6

Mike Batt
Mike Batt är en märklig man. Hans sätt att blanda olika stilar är minst sagt ovanlig
I sin ungdom var han producent åt bl a folkrockbandet Steeleye Span. I slutet på sjuttiotalet började han ge ut en serie med soloplattor, ofta inspelade med symfoniorkester. Det var en personlig blanding av Easy listening, artrock, klassiskt och lite världsmusik.
1979 hade Art Garfunkel en jätte hit med Batts smörlåt; "Bright Eyes".
Numera producerar och skriver Mike snäll jazzpop åt Katie Melua.
Men det jag minns honom bäst för är några av hans bortglömda soloplattor.
Lyssna på:
Schizophonia
Tarot Suite
och
Waves

Svensk musik

Jag har alltid gillat svensk musik. Det finns otroligt mycket bra artister i detta land. Närmare hälften av alla mina skivor är från Sverige. Det är någon slags hemma känsla i den musiken. Jag kan relatera till känslor, platser och händelser på ett annat sätt. Om man dessutom sjunger på svenska så berör det mig ännu mer. Dels beror det nog på att min engelska inte är den bästa, men det är inte bara det. Jag gillar helt enkelt den svenska språkmelodin.
Tyvärr känns det som det görs allt mindre musik på svenska. Jag kan förstå varför, om man vill sälja lite smalare musik så behöver man en större marknad än den i vårt land, men det är tråkigt. Jag skulle vilja höra Anna Ternheim, José Gonzales m fl på svenska

Propaganda för bortglömd musik; 5

Bill Fay
Bill Fay släppte ett antal skivor i slutet på sextiotalet och i början på sjuttiotalet utan att särskilt många brydde sig.
Hans musik är någon slags singer/songwriter/folk med lätta psychedeliska influenser.
Det låter som Dylan, Nick Drake och en påtänd symfoniorkester. De ganska traditionella sångerna är nämligen arrade på ett sällsamt pompöst sätt. Stråkar, trumpeter och allehanda ljud ger musiken en mycket speciell dräkt. Detta gäller framförallt hans första LP som också är hans bästa

Provlyssna

Propaganda för bortglömd musik, vol 4

Lasse Englund
Lasse Englund är en av vårt lands allra bästa gitarrister. Framförallt är han en mästare på akustisk gitarr. Genom åren har han främst förekommit som studiomusiker och producent, men han har även släppt mycket sparsamt med solo-album.
Det är en ganska lågmäld, lugn, akustisk och instrumental musik med inslag av folkmusik och visor. Framförallt "Lila och orange" innehåller en hel del visor medan Anchor är helt instrumental.
Som med så mycket annan svensk musik med några år på nacken så finns nästan inget utgivet på CD. 1995 släpptes det dock en samlingsplatta med material från samtliga solo-skivor.
Just nu är Lasse involverad i ett duoprojekt med Johan Norberg
En akustisk gitarrskiva med Lasse och Johan är under inspelning och förväntas släppas mycket snart


Liknande artister:
Tomas Almqvist
Leo Kottke
Bert Jansch

Album:
1973 Drakväder
1977 Den Andra Depressionen
1979 Lila & Orange
1987 Anchor
1995 Moments & Movements

Provlyssna

Bra album 2007, vol2

Basia Bulat - Oh my darling
En ung Singer/songwriter från Kanada gör solodebut med en mycket bra platta.
Det är Indie-folk av det mer personliga slaget. Basias röst och egensinniga arrangemang gör denna plattan till en njutning utöver det vanliga.
Kanske årets bästa skiva så här långt

Provlyssna

Loppmarknad

Jag älskar att gå på loppmarknad och leta efter bra album i stora högar av ointressant musik.
Det är som att gå på skattjakt, det pirrar lätt i magen och hoppet om det stora fyndet dör aldrig förrän sista plattan är synad.
Idag hittade jag följande CDs på Pingstkyrkans loppis:
Teenage Fanclub - Grand Prix 10kr
Ane Brun - My lover will go (EP) 10kr
Victoria Williams - Crazy Mary (singel)5kr
Valdemar - Hit (Göteborgs Eldkvarn)10 kr
Cirkus Sol - Bra (Visrock från Göteborg) 10kr
45 spänn för fem utmärkta plattor

Album från 2007

Bra plattor från 2007:

Ben Harper & The Innocent criminals – Lifeline
Soulig, ganska lågmäld rock med akustiska gitarrer och gråtande orgel. Smakar mycket sjuttiotal. Kan låta lite för radioanpassat ibland, men Bens röst räddar alltid musiken, han sjunger med en otrolig känsla.

Provlyssna

Linda Thompson – Versatile heart
Sedan skilsmässan från Richard har Linda varit minst sagt sparsmakad med skivsläpp.
Detta är hennes tredje skiva på ca 20 år. Visst hade man önskat sig fler plattor med Linda, men när de väl kommer så är de mycket bra, så även denna.
Detta är brittisk folk av en röst som väl är i klass med både Sandy Denny och Anne Briggs. Självklart musik för dig som älskar brittisk folk men det borde också kunna vara musik för den unga generation som lärt sig älska vemodig amerikansk country och folk

Provlyssna

Mikael Ramels Orkester

Jag har tidigare hämtat en historia från Fläsket brinners hemssida. Här är ännu en. Det hela utspelar sig så klart på det proggiga sjuttiotalet. Huvudperson är mannen på bilden: Mikael Ramel

Vi hade spelat med Mikael på Mosebacke och han hade gjort upp en deal med en chaufför som skulle hämta oss efteråt. Om jag minns rätt hade han lånat Contacts buss.
Som alltid drog nerpackningen ut på tiden. Massor med folk hade plötsligt massor att säga.
Men till slut var allt nedpackat och instuvat i bussen.
Slutstationen på resan var Lidingö hemma hos Mikael.
När vi så småningom kom iväg upptäckte vi att chauffören inte var helt okay.
Det var uppenbart att han var påverkad av något preparat.
I första nerförsbacken från Mosebacke blev vi omkörda av en polisbil som stannade oss.
En ensam polisman kommer fram och visar med teckenspråk att han önskar kommunikation med oss. Efter att med gester skärpt tonen i den önskan några gånger börjar det gå upp för vår chaufför att han skall veva ner rutan.
Kolla nu in följande meningsutbyte.
Polisen: "Märkte ni inte att ni körde mot enkelriktat."
Chauffören: "ÖÖÖÖ Äääääähh"
Polisen: "Dessutom hade ni inte belysningen på."
Chauffören: "Ääääääähhhh"
Polisen: "Får jag se på körkortet."
Chauffören: (glad att kunna ge ett svar) "Det har jag inget."
Polisen: (trött) "Vad är det här?"
Chuffören: (Ännu gladare) "Det är en orkester. Mikael Ramels orkester."
Polisen: (i farten därifrån) "lycka till."

Folkrock enligt drake, Vol 2

Jag har gjort en samlingsplatta med folkrock till en kompis. Tänkte att det kunde vara kul att lägga ut låtlista och egna kommentarer här.
CD n består till största delen av engelska sjuttiotalsartister men ett och annat namn från senare tid finns med. De största och mest välkända brittiska folkrocknamnen finns dock inte på denna CD, detta är medvetet en samling med mindre kända artister.

Låtlista:
1. Krysia – La belle dame sans merci



Från LPn Krysia- Krysia (1974)
Folksångerska och singersongwriter med en gudabenådad röst. Hon var uppvuxen i Skottland och var framförallt studiomusiker. Bl a medverkade hon på flera av Al Stewarts album. 1974 gav hon ut sin soloskiva som inleds med denna sång.
Hon avled februari 2007, bara 53 år gammal

2. Amazing Blondel – Iron and steel
Från LPn Mulgrave street (1974)
Amazing Blondel var bandet som spelade på medeltida instrument och lät mycket ålderdomligt. På LPn Mulgrave street ändrades dock inriktningen, man började blanda upp de medeltida instrumenten med bl a elgitarr och trumset. Resultatet blev en besvikelse tyckte de gamla fansen. Lysande tycker jag.


3 Circulus – The scarecrow
Från albumet The lick on the tip of an envelope yet to be sent
Prog/folkrock som låter sjuttiotal men som är 2000-tal


4. Heidi Berry – The moon and the sun
Från albumet Heidi Berry – Heidi Berry (1993)
Brukar jämföras med Beth Orton. Har - precis som Beth - Sandy Denny som förebild


5. Flogging Molly – Salty dog
Från albumet Swagger (2000)
Amerikanskt band som låter irländsk folkpunk


6. Decameron - Deal
Från albumet "Parabola road - The anthology" som är tre LPs samlade på 2CD. Låten "Deal" är från LPn Tommrrows Pantomime som kom 1976
Decameron var var ett ganska omtalat folkrockband på sjuttiotalet men är idag nästan helt bortglömda


7. Bill Fay – Screams in the ears
Singel från 1967 som finns som bonusspår på Cd utgåvan av hans första Lp Bill Fay – Bill Fay. Bill är en bortglömd, vemodig singer/songwriter som släppte några få plattor på sjuttiotalet. På senare tid har han uppmärksammats av bl a Wilco


8. Dando shaft - Wispering Ned


9. Dando shaft -Truxton flute
Från samlingsplattan: "The anthology" som innehåller tre LPs plus bonus från 1970 - 1972
Ett akustiskt band som hade tablas istället för trumset. De lät ganska mycket Pentangle men var samtidigt klart påverkade av östeuropeisk folkmusik


10.Decameron- Parade
Låten finns på "Parabola road - The anthology" och kommer ursprungligen från LPn: "Mammoth Special" som gavs ut1974


11. Strawbs - The Battle
Strawbs är mest kända som progrock band, men på sina allra första album spelade de folkrock. Denna sång är hämtad från deras andra platta "The Strawbs"(1969)


12. Gary Higgins - I Pick notes from the sky



Higgins är Amerikan men hans folkpsychedeliska stil passar ändå väl in här bland alla britter. Sången är från albumet Red Hash (1973)


13. Show of hands - The Galways farm
En duo som jag såg på Cropredy festivalen(se längre ner på sidan)


14. String Driven thing - Heartfeeder
Sjuttiotalsband som spelade mer psych än folk. Fiolen hade en framträdande roll i musiken, vilket gjorde att String Driven thing ibland sattes i folkfacket


15.The Men They Couldn't Hang - Scarlett ribbons
Folkpunk från sent åttiotal. Denna låt är dock inte särskilt punkig


16. The way we live - Squares
Åter en duo. De gav ut plattan "A Candle for Judith"(1971), under detta namn. De spelade en blandning av folkrock och hårdrock. På detta spår kan man dock inte märka någon hårdrock. Duon släppte även en andra platta men då under namnet Tractor


17. Illusion - Roads to freedom
När den tidiga sättningen av Renaissance återuppstod 1976 så var deras gamla gruppnamn upptaget. Man tog sig då namnet Illusion och släppte två Lp i slutet på sjuttiotalet. 2003 kom CDn "The Island Years" som innehåller dessa LPs och denna låt

Irma Schultz

Irma Schultz är ännu en dam som gjort väldigt mycket olika, en del dåligt, en del mycket bra. 1995 gjorde hon en härlig soloplatta vid namn "Andas fritt". den innehåller lågmäld singer/songwriter musik.
I år har hon släppt en platta med svenska Psalmer som är så bra att t o m en hedning som jag tycker om det.
Tyvärr verkar de flesta bara minnas henne för någon gammal hitlåt("Precis som du")



"Psalmer” är inspelningar av texter som finns representerade i den Svenska psalmboken, i vissa fall är det verkets originalkomposition och i andra har ny musik skrivits.
Medverkande är Toni Holgersson och Irma Schultz Keller . Skivan är inspelad och producerad av Lasse Englund som också spelar gitarr. Plattan är en härlig lågmäld resa med ett musikaliskt språk som låter singer/songwriter, folkrock och lite jazz.

Marie Bergman

Marie Bergman är en av dessa svenskar med lång, skiftande karriär som blivit satt i schlagerfacket. Detta är synd för hon har gjort mycket mer; visa, singer/songwriter, jazz och rock. Mellan 1974 och -81 gjorde hon fyra album som gjorde henne till "svenska sing and songwriters urmoder"( som DN formulerade det 2004)
Skandalöst nog finns inte dessa på Cd.
Albumen är:


Mitt Ansikte från 1974



Närma mig från 1977



Iris från 1979




Hjärtats lust från 1981

Album jag gillar just nu

Under denna rubrik kommer det att trängas olika slags album. Det blir plattor från i år så väl som musik från då. Stilarna blir skiftande; rock, jazz, visa, folk m m. Först ut är ett soulalbum




Aretha Franklin – Soul 69





Detta är gammal hederlig soul. Jag skall i ärlighetens namn erkänna att soul aldrig riktigt varit min grej. Men Aretha går det inte att värja sig inför.

Hon sjunger med själen utanpå. Många av låtarna är gammal skåpmat, som t ex ”Bring it home to me och ”Track of my tears”, men Aretha gör dom som ingen annan. Huden knottrar sig på mig och själen får ro på ett sätt som bara whiskey lyckats åstadkomma förut. Jo, jag menar att jag blir berusad av Aretha. En billig, härlig fylla