Nick Drake 59 år

Den 19 juni var det Nick Drakes födelsedag. Han skulle fyllt 59 år.
Nu blev denna fantastiske musiker bara 26. Nick dog den 25 november 1974. Han hittades i sin säng, död av en överdos antidepressiv medicin. Ingen vet om det var självmord eller om han av misstag överdoserade medicinen.
Låt mig lämna Nicks tragiska död och istället berätta om den vackra musik han gjort.

Han gav under sin levnad ut tre studioalbum:
• 1969 - Five Leaves Left
• 1970 - Bryter Layter
• 1972 - Pink Moon

Efter hans död har det givits ut bl a följande plattor:
• 1986 - Time of No Reply - rariteter, tidigare outgivet material
• 1986 - Fruit Tree - The Complete Works - Five Leaves Left, Bryter Layter, Pink Moon och Time Of No Reply i en box med 4 skivor
• 2004 - Made To Love Magic - Ytterligare en samling med tidigare outgivet material och demos 1967-74

På Nicks 59 års dag kom ännu en platta:



Nick Drake - Family Tree

Detta är Nick Drakes "nya" skiva .
Den består till största delen av sådant som mor och far Drake haft sparat på sonens hemma-bandspelare. Det sägs att Nicks snälla föräldrar ibland bjöd in besökande fans och lät de lyssna på Nicks hemmainspelningar. Någon eller några fick t o m med sig ett kassettband med inspelningarna. Dessa kassettband blev så småningom till botlegs och nu har alltså delar av det som funnits som botlegs blivit ett riktigt album.
Två låtar är av och med mamma Molly. Det är spännande att höra mammans sånger, det hörs tydligt att Nick influerats av henne. Men Mollys låtar såväl som flera covers är i ärlighetens namn mer intressanta än bra. Behållningen på albumet är istället några av Nick egna låtar och tre covers skrivna av Jackson C Frank. Frank är en amerikan som under en kort period var en inflytelserik folksångare i London. Idag är Frank bortglömd. Jag hoppas att denna platta hjälper honom att bli återupptäckt och få en ny stor publik.
Sammanfattningsvis kan man säga att Family Tree är en skiva som ger en tydlig bild av Nicks utveckling och influenser, men bara i ett fåtal låtar är det stor musik. Lyssna istället på hans tre ”riktiga” album, de är fortfarande fantastiska.

Joe Boyd

För ganska många år sedan nu upptäckte jag att på många av mina favoritplattor fanns en liten konstig häxa som red på en kvast. Oftast syntes symbolen undanskymd i någon hörna av albumet. När jag så tittade närmare såg jag att det under häxan stod med mycket liten text: “Produced by Joe Boyd for Witchseason production." Utan att jag fattat det så var alltså många av mina absoluta favoritskivor producerade av samme Joe Boyd och utgivna på hans produktionsbolag Witchseason production .
Idag vet jag att Joe Boyd är navet i min musiksmak. Spindeln i nätet om man så vill. Han har visserligen inte spelat in någon skiva i eget namn, inte sjungit en ända sång offentligt men hans betydelse som producent av framförallt den engelska folkrock-vågen, är enorm.

Under tidigt sextiotal kom han som ung amerikan till England för att arbeta för skivbolaget Electra. Snart blev han indragen iden engelska underground rörelsen. Boyd var med och startade den klassiska klubben UFO och försökte få electra att kontraktera nya band som Move, Soft Machine och Pink Floyd. När Electra inte ville skriva kontrakt med Pink Floyd så startade Boyd sitt eget produktionsbolag för att på detta sätt kunna producera bandet åt EMI. Nu blev det inte så, EMI hade sina egna producenter och Joe fick nöja sig med att producera Pink Floyds första singel: Arnold Layne. Istället använde han nu sitt produktionsbolag till en spela in en flod av artister som alla tillhörde den framväxande vågen av folk, folkrock och folkpsych. Incridible Stringband, Fairport Convention , John &Beverley Martyn och Nick Drake var några av artisterna.

Frågan är om Nick Drake överhuvudtaget skulle ha fått ge ut någon skiva om det inte varit för Joe Boyd. Denna tillbakadragne yngling hade ytterst lite av det som krävdes av en popstjärna. Men Joe hörde att melodierna var fantastiskt unika och gav Nick 1968 ett skivkontrakt.
1969 producerade så Joe fyra av musikhistoriens allra bästa plattor. Tre av dem var med Fairport Convention och den fjärde var Drakes debut; ”Five leavs left”.
Några år senare sålde Joe Boyd Witchseason production till skivbolaget Island på ett villkor; Island var tvungna att lova att fortsätta ge ut Nick Drakes plattor.
På senare år har Joe drivit världsmusik bolaget Hannibal. Han har då passat på att köpa tillbaka rättigheterna till stora delar av Witchseasons katalog.
Vill du veta mer om Joe Boyd och den musikaliska scenen på sextiotalet? Läs då hans bok: ”White Bicycles”


Några fantastiska plattor som Joe Boyd producerat:

Pink Floyd – Arnold Layne – single 1967
The Incredible String Band – The 5000 spirits… - LP 1967
Fairport Convention - What we did on our holliday - LP 1969
Fairport Convention – Unhalfbricking - LP 1969
Fairport Convention - Liege & Lief - LP 1969
Nick Drake Five leaves left - LP 1969
JOHN & BEVERLEY MARTYN – Stormbringer - LP 1970
Fotheringay – Fotheringay - LP 1970
KATE & ANNA McGARRIGLE - KATE & ANNA McGARRIGLE – LP 1975
RICHARD & LINDA THOMPSON - Shoot Out The Lights - LP 1982
REM - Fables Of The Reconstruction – LP 1985
10,000 MANIACS – The Wishing chair – LP 1985
Billy Bragg - Worker's Playtime – LP1988
Taj Mahal & Toumani Diabate - Kulanjan - CD 1999

Nick Drake kom med ett paket

En dag på Islands kontor stöter pressansvarige David Sandison på Nick Drake i receptionen.
Nick har en stor låda under armen och ser som vanligt väldigt skygg ut.
- Hej Nick, hur mår du?, säger David
- Hmm, svarar Nick
- Har du fått en kopp te?
- Nä
- Vill du ha?
- Ja
- Följ med upp på mitt kontor då
Väl på kontoret blir Nick sittande med lådan under armen och te koppen framför sig. Efter en halvtimma av tystnad reser sig Nick upp med orden:
- Jag går nu
Ungefär en timma senare ringer tjejen i receptionen till David och säger:
- Du, Nick Drake la en låda på disken här och gick ut
Det visade sig att i den lådan låg mastertapen till Nick Drakes kanske starkaste album: Pink Moon

Nick Drakes 10 bästa låtar enligt drake
Time Has Told Me
River man
Way to Blue
Day Is Done
At the chime of a city clock
One of thise things first
Fly
Northern sky
Place to be
Things behind the sun

Nick Drake

Denna text skrev jag för en tids sedan till Wikipedia.

Nick Drake. Engelsk låtskrivare och sångare.
Född 19 juni -48, död nov –74.
Började spela gitarr som tonåring när han gick på college i Cambridge
Det var vid en konsert i Cambridge som Ashley Hutchings - medlem i gruppen Fairport Convention - såg Nick spela. Ashley gick genast till Fairport Conventions producent Joe Boyd och berättade om den melankoliska och inåtvända sångare han hört.

Boyd gav 20- årige Nick ett skivkontrakt 1968 och producerade hans första Lp."Five leavs left".
Skivan är lågmäld och vacker, sorglig men aldrig bitter eller aggressiv. Den mottogs av mycket goda recensioner men sålde dåligt.
Nick blev tidigt deprimerad, dåliga försäljningssiffror och scenskräck gjorde inte situationen bättre. När även hans andra platta blev en kommersiell flopp, blev han allt mer inåtvänd och deprimerad.
Hans tredje skiva är den mörkaste och svåraste.
Inspelningarna gjordes på två dagar helt akustiskt. Producenten och teknikern John Wood tog för givet att det bara var en demo de spelat in.
-Nä, det skall vara så, förklarade Nick.

I slutet av sitt liv sägs det att Nick började må bättre och han blev allt mer utåtriktad. För många kom det därför som en överraskning när han hittades död i sin säng den 25 november 1974. Nick dog av en överdos antidepressiv medicin.
Ingen vet om det var självmord eller om han av misstag överdoserade medicinen.
På åttiotalet började flera kända artister ange Nick Drake som viktig inspirationskälla.
Idag har han blivit en kultartist, inte minst bland unga. Ironiskt nog säljer han nu – trettio år efter sin död- skivor som aldrig förr.