2006 års bästa plattor

1. Calexico – Garden Ruin
2. Willie Nile – Streets of NY
3. Regina Spektor - Begin to Hope
4. Emma Nordenstam - Varje flicksa dröm
5. Indigo Girls - Despite our differences
6. Linda Ronstadt & Ann Savoy - Adeiue false heart
7. Andreas Mattsson - The lawlessness of the ruling classes
8. The Decemberists - The Crane wife
9. The Flaming Lips - At War With the Mystics
10. Espers - II
11. Anna Christoffersson &Steve Dobrogosz - It´s Always You
12. Ron Sexsmith– Time Being
13. Lloyd Cole - Antidepressant
14. Jack Johnson - Curious George: Sing-A-Longs and Lullabies
15. Ebba Forsberg - s/t
16. Damien Rice - 9
17. Neko Case – Fox confessor brings the flood
18. Bruce Springsteen -The Seeger sessions
19. Amelia White - Black doves
20. Nina Ramsby & Martin Hederos – Jazzen/ Joanna Newsom - Ys

Kommentarer:

Det mesta kan kategoriseras som hip hop (Skoja, ville bara att du skulle rycka till lite)

Calexico:
Denna platta är inte nyskapande och egen så som bandets tidiga album. Det är mer vanlig americana och pop. Hur kan jag då tycka att detta är årets bästa album?
Jo, CDn består av 12 låtar som jag älskar, så enkelt är det. Det händer inte ofta att jag stöter på en platta där jag älskar allt. Detta är en platta som blandar sån't som känns igen, med lätt latinska influenser och högst personliga grejer. Ungefär som julen hemma hos mig. Klart att jag älskar det så här på julafton.

Regina Spektor:
Singer/songwriter tradition i Spektors högst personliga variant. De vanliga rock influenserna samsas med lite Vysotskij känsla. Eller är det bara för att hon är från Ryssland som jag får för mig det?

Emma Nordenstam:
Stinas syster. Vemod, vackra melodier, tänkvärda texter. Ibland blir det lite Tant strul popigt.


Willie Nile:
Rak rock att bli lycklig av

Linda Ronstadt & Ann Savoy:
En otroligt traditionell platta. Helt akustiskt gör Linda och Ann ett antal covers på gamla cajun, och folklåtar. De sjunger med sådan känsla, arrangemangen är så smakfulla att jag bara smälter.

Espers:
Folkpsych!
I mina öron påminner det om Pentangle, tidig Fairport Convention och Incridible Stringband. De har dessutom blandat folkrocken med något som låter som tidig Pink Floyd.
Eftersom de också lyckas lägga till något alldeles eget så blir detta en höjdarplatta .

Anna Christoffersson & Steve Dobrogosz : Piano och vocal jazz med en hel del soulkänsla. Passar bra under mörka vinter kvällar till vin och med den kvinna man älskar.

Vad gillar du för musik, då?

Vad gillar du för musik,då?
Hur många gånger har jag inte fått denna fråga från mer eller mindre ytligt bekanta. Vad svarar man på sådant ?
Jag började med att svara: jag är allätare. Det funkade bra, de log alltid brett och sa med eftertryck: Det är jag med!
Problemet uppstod när vi skulle samtala vidare i ämnet. Allätare betydde ofta att man gillade allt från Björn Skifs till Orup. En gång tittade en kvinna förvånat på mig - efter en stunds musik snack- och sa: Du är ju inte allätare, du är hetsätare!
Jag bestämde mig nu för en ny teknik. När jag fick frågan så droppade jag istället en mängd av mina favoriter. För varje namn såg personen framför mig allt mer ut som ett levande frågetecken. Snart mumlade hon ett kort ursäkta mig och försvann för att konversera med någon annan
Jag kanske skall försöka beskriva hur musik jag gillar låter då, tänkte jag.
Jag svarade nu något i stil med; ”Jag gillar akustisk gitarr långt fram i ljudbilden, ensamma ledsna gubbar, mycket mollackord och en och annan skev Beatles pastisch”. Då log de förvirrat och frågade vänligt vad jag jobbade med.
Jag tror nog att jag börjar svara allätare igen och hoppas på att inte få några följdfrågor

Vad svarar ni på frågan?

Folkrocken är tillbaka

För mig som gammal folkrock älskare så har det under de senaste åren hänt något mycket kul i musikvärlden:
En ny folkrock våg är här!
Den har nog funnits ett tag, men för mig är den tämligen nyupptäckt. Namn som Espers, Joanna Newsom, Devendra Banhart, Animal Collective, The Eighteenth Day of May, King Creosote och James Yorkston är alla exempel på bra ny folkrock, folkpsych, eller vad man väljer att kalla det. Många av dessa artister är
inspirerade av den folkvåg som fanns i England i slutet av sextiotalet och i början av sjuttiotalet. Det är framförallt folkpsychedeliska namn som tidiga Fairport Convention, The Incredible String Band, Pentangle, Tyrannosauros Rex och Comus som inspirerat de nya artisterna. Men det är inte alls frågan om plagiat. När det gäller t ex ett band som Espers, så förmår de verkligen att göra något eget av influenserna