När jag träffade Richard Thompson

Februari 1983 kom Richard Thompson till min hemstad. Han skulle spela ensam med akustisk gitarr på en av stans diskotek. Tillsammans med två vänner gick jag dit full av förväntan. Men redan i kön förstod jag att jag var ganska ensam om att komma för Thompsons skull. Jag blev minst sagt orolig av kommentarer som:
- Någon, jävla folkmusiker skall spela
- Äh, va fan. Skall dom stänga av disco musiken då?
Jag bet mig i läppen för att inte säga nåt. Väntade tålmodigt i kön. Och så äntligen var jag då framme vid insläppet .
- Hur gammal är du då. sa dörrslusken med en lätt uppkäftig ton
- 23, sa jag och visade fram lägget
- Nähä, sa han efter att ha tittat på mitt ID kort, inte förrän om två veckor. Här måste man vara 23, du kommer inte in
Hela världen rasade för mig. Här var jag den enda som kommit för Thompsons skull, så släpper de inte in mig
- Jag måste in, stönade jag och höll en lång utläggning om att jag var stans största Thompson fan och att det vore en stor synd att inte släppa in mig, åtminstone borde jag få reda på var han spelade nästa gång
Efter fem minuters tjat tröttnade vakten. Han tog tag i min jacka, drog in mig och sa:
- Häng me
Han gick före och jag efter, in i en rökig discolokal, vidare utmed en lång korridor, ner för en trappa och slutligen in genom en dörr.
Det var den dörren som ledde in i logen. Vakten försvann med orden:
- Du få la fråga honom va han har nästa spelning.
Så stod jag där med en trött Richard Thomspson sittande en meter framför mig.
- Hello, your welcome to Trollhättan on monday, sa han och sträckte fram handen.
Jag blev som förstenad, det ända jag lyckades få fram var ett
- Äääää, sedan bockade jag och gick.

Måndag kväll såg jag honom i Trollhättan. Det var otroligt bra, men det är en annan historia

Nick Drake

Denna text skrev jag för en tids sedan till Wikipedia.

Nick Drake. Engelsk låtskrivare och sångare.
Född 19 juni -48, död nov –74.
Började spela gitarr som tonåring när han gick på college i Cambridge
Det var vid en konsert i Cambridge som Ashley Hutchings - medlem i gruppen Fairport Convention - såg Nick spela. Ashley gick genast till Fairport Conventions producent Joe Boyd och berättade om den melankoliska och inåtvända sångare han hört.

Boyd gav 20- årige Nick ett skivkontrakt 1968 och producerade hans första Lp."Five leavs left".
Skivan är lågmäld och vacker, sorglig men aldrig bitter eller aggressiv. Den mottogs av mycket goda recensioner men sålde dåligt.
Nick blev tidigt deprimerad, dåliga försäljningssiffror och scenskräck gjorde inte situationen bättre. När även hans andra platta blev en kommersiell flopp, blev han allt mer inåtvänd och deprimerad.
Hans tredje skiva är den mörkaste och svåraste.
Inspelningarna gjordes på två dagar helt akustiskt. Producenten och teknikern John Wood tog för givet att det bara var en demo de spelat in.
-Nä, det skall vara så, förklarade Nick.

I slutet av sitt liv sägs det att Nick började må bättre och han blev allt mer utåtriktad. För många kom det därför som en överraskning när han hittades död i sin säng den 25 november 1974. Nick dog av en överdos antidepressiv medicin.
Ingen vet om det var självmord eller om han av misstag överdoserade medicinen.
På åttiotalet började flera kända artister ange Nick Drake som viktig inspirationskälla.
Idag har han blivit en kultartist, inte minst bland unga. Ironiskt nog säljer han nu – trettio år efter sin död- skivor som aldrig förr.

Skifflegruppen som inte fanns

En kväll på femtiotalet var en ung Robert Broberg på Norra Real och dansade.
Plötsligt dök det upp en journalist som gick runt och frågade ungdomarna vad de sysslade med på fritiden.
När det var Roberts tur att svara på frågan så hörde han sig själv säga:
- Jag har en skifflegrupp, det senaste i musikstil från England, du vet
- Vad spännande, sa journalisten entusiastiskt . Kan inte jag få ditt tel nr så kan vi höras av igen
Robert lämnade ut sitt tel nr, gick hem och funderade på hur han skulle ta sig ur denna lögn. Han hade ingen skifflegrupp, han kunde inte spela något över huvud taget.
Så gick det någon vecka, Robert hade glömt hela historien, när telefonen ringde.
Det var journalisten igen, han ville komma och ta en bild på gruppen.
Javisst kom du, sa Robert, samtidigt som han tänkte:
- Vad gör jag!?
Nästa dag kom journalisten med fotograf. Robert hade samlat ihop ett gäng kompisar, ingen av dem kunde spela, men det syns ju inte på bild.
Nästa dag var det en stor artikel i Aftonbladet om det nya lovande skifflebandet och efter ytterligare några dagar började arrangörer ringa för att boka spelningar.
- Nä, jag får krypa till korset och berätta sanningen, tänkte Robert
Då kom Roberts syster hem och berättade att hon träffat en Skifflegrupp som inte vågat framträda än, men som gärna ville ta chansen och hoppa in.
Broberg skaffade en gitarr, tog av alla strängar utan en och hoppade in skiffle bandet som döptes till Robban Skiffle Group.
På de första spelningarna stod Robert längst bak och spelade på sin enda sträng, men snart lärde han sig flera låtar, satte på en sträng i taget och steg allt längre fram på scen.
Hur det gick sedan vet ju de flesta

Robert Broberg har varit artist i snart femtio år. Under denna långa tid har han avverkat många musikaliska stilar. De flesta minns honom som en ganska harmlös schlagersångare och ordbajsare. Jag älskar honom för de plattor han gjorde på sjuttiotalet. Det är en serie av skivor fyllda med humor, men framförallt med svärta, intimitet, politik och underbar musik. Musik som ligger mycket närmare rockmusik och singer/songwriter traditionen än något annat
han gjort.
Egentligen talar redan titlarna på plattorna om att detta är något helt annat än ”Upplåsbara Barbara” och ”Carola”.
Plattorna är i kronologisk ordning:
1. Jag letar efter mig själv
2. Vem är det som bromsar & vem skjuter på…
3. Tolv sånger på amerikanska
4. Motsättningar

När jag räddade romanen Jack

I göteborgsposten den 4/4 -05 var följande insändare införd:
(Jag återger den ordagrant)


Jag kom att tänka på en episod som inträffade på ett fullsatt kvällståg mellan Göteborg och Stockholm i mitten av 70 -talet.
Jag och min dåvarande flickvän var 19 år och hon arbetade i restaurangvagnen, jag reste med.
In i restaurangvagnen kom en okänd och berusad man, cirka 25 år, och satte sig ner, han beställde öl ett flertal gånger. Efter någon timme stapplade denne man in i köket på restaurangvagnen. han var upprörd och nästan förtvivlad. han undrade om vi tagit hand om eller sätt en plastkasse full med skrivna A4 ark och påstod att hela hans liv hängde på dessa papper.
Vi försökte lugna ner honom och sa att vi skulle fråga konduktören om han tagit tillvara påsen och att vi skulle gå ut i tåget och leta efter den. Vi tänkte inte då på att påsen med de maskinskrivna a4 arken var speciellt värdefulla.
Vi fick någorlunda klart för oss i vilken vagn han suttit och gick dit, vi hittade platsen och frågade en gammal tant på platsen bredvid om en man i på cirka 25 års år suttit där.
tanten bekräftade att så var fallet. Vi frågade om hon sett en plastpåse full med papper, vi letade tillsammans och hittade påsen under stolarna.
Väl tillbaka i restaurangvagnen gav vi påsen till den förtvivlade mannen. han tackade oss högljutt med stora gester medan han berättade att det var ett bokmanus, hans första riktiga bokmanus, och att han skulle träffa en förläggare. Han firade upphittandet av plastpåsen med ytterligare ett antal öl.
Några månader senare kom romanen Jack ut i bokhandeln, vi köpte och läste den utan att då tänka på att senare hälften av 1900 talets stora generationsroman kunde ha städats bort för all framtid ute på Hagalunds rangerbangård.

100 Singer/ Songwriters

SINGER/SONGWRITERS är – precis som namnet anger - artister som framför musik de själva skrivit.
Visserligen är det massor med låtskrivare som sjungit sina egna låtar ända sedan tidiga rockare som Chuck Berry och Buddy Holly, men termen singer/songwriter syftar inte på dessa utan på alla de artister som följde i spåren på Bob Dylan .
Detta är en lista utan någon större imbördes ordning. Så småningon skall samtliga artister ha sin bästa platta bredvid sitt namn.

1 Nick Drake – Five leaves left
2 John Martyn – Solid air
3 Tim Hardin - 1
4 Jackson Browne – For Everyman
5 Bob Dylan – Blood on the tracks
6 Carole King - Tapestry
7 Joni Mitchell - Blue
8 Niel Young - After the goldrush
9 Mary Coughlan – Tired and emotional
10 Paul Simon – still crazy…
11 Tom Waits – Rain dogs
12 Richard & Linda Thompson - I Want To See The Bright Lights Tonight
13 Leonard Cohen – Songs from a room
14 Eric Andersen – Blue river
15 Mikael Wiehe - Kråksånger
16 James Taylor – Sweet baby james
17 Townes van Zandt - The best of
18 Crosby, Stills & Nash – s/t
19 Fred Niel –s/t
20 John Prine –s/t
21 Luodon Wainwright III - History
22 Billy Bragg – Workers playtime
23 Joan Armatrading – s/t
24 Tim Buckley – Goodbye and hello
25 Ronnie Lane – Kuschty Rye
26 Randy Newman - Sail Away
27 Tracey Chapman – s/t
28 Shawn Colwin - A Few Small Repairs
29 Ani DiFranco - Not a pretty girl
30 Donovan - Sunshine Superman
32 Elvis Costello – King of America
33 Mike Scott – Still burning
34 Steve Forbert - Jackrabbit Slim
35 David Gray - White Ladder
36 Clive Gregson – Strange Persuasions
37 Lloyd Cole – Love story
38 Janis Ian - Between the lines
39 Indigo girls - s/t
40 Elton John
41 Rickie Lee Jones - Pirates
42 Ian Mattews - If You Saw Thro' My Eyes
43 Al Stewart - Orange
44 Rufus Wainwright
45 Marha Wainwright - s/t
46 Suzanne Vega - s/t
47Bruce Springsteen - Darkness of the edge of town
48 Luka Bloom - Riverside
49 Rickard Buckner - Bloomed
50 Sara K - Gypsy alley
51 Ryan Adams - Heartbreaker
52 Victoria Williams
53 Lucinda Williams - Car Wheels on a Gravel Road
54 John Wesley Harding -
55. Sandy Denny - The North Star Grassman and the Ravens
56. Elliott Smith - Either/or
57. Will Oldham/Bonnie prince Billie - I See a Darkness
58 Damien Rice - O
59.Maria Mackee
60.Beth Orton - Trailer Park
61. Jack Johnson
62. Van Morrison
63Ulf Sturesson -I Overkligheten
64Ola Magnell – Nya Perspektiv
65Magnus Lindberg - Som natt och dag
66Kajsa och Malena – Historier från en väg
67Christian Kjellvander - Songs From A Two-Room Chapel
68Ane Brun -Spending Time With Morgan
69Ulf Lundell - Törst
70Lasse Tennander – längst därinne är himmelen ändå röd
71Hawkey Franzén – Visa av och med
72Christina Kjellson -39 plus
73Anna Ternheim – Somebodys outside
74Lars Demian - Pank
74 Lollo Asplund - Eldsjäl
75John Holm - Sordin
76Kaj R Hansson – Till dem som bryr sig om
77Peter Le Marc -17 sånger
78Hederos och Hellberg - Together in the Darkness".
79Magnus Johansson- s/t
80José Gonzáles –Veneer
81Anders F Rönnblom – Din barndom
82Damien Jurado
83 Joe Henry
84Cat Stevens - Tea for the Tillerman
85 Billy Joel
86 Eddi Reader - s/t
87 Robbie Robertson
88 Ron Sexsmith
89 Gillian Welch
90 Jonathan Richman - Modern Lovers, Live
91 Ben Watt - North marine drive
92 Lee Clayton - The Dream Goes on
93 Joan Baez
94 Don Macleen - s/t
95 Sivlio Rodriguez - Mujeres
96 Pal Shazar - There's a Wild Thing in the House
97 Laura Nyro
98 Greg Trooper
99 Natalie Merchant - Motherland
100 Duncan Browne - Give me take you

Trummisen som hade svårt att fatta

När Peter Gabriel skulle spela in sitt tredje album ville han ha ett nytt sound.
Han bad därför trummisen, Phil Collins, att inte slå på cymbalerna (ni vet de där av plåt som dinglar framför trummisen).
När låten väl kom igång slog ändå Phil på cymbalerna.
Peter skällde ut honom och Phil lovade att bara slå på baskagge och pukor.
Okey, dags för nästa tagning, musiken går igång och Collins slår… likt förbannat på cymbalerna.
- Jag kan inte hjälpa det, förklarar Phil
En ilsken Gabriel går då fram och plockar undan cymbalerna.
Nästa tagning, musiken går igång och Collins slår… likt förbannat på cymbalerna, eller rättare sagt: i luften där cymbalerna en gång stått
Gabriel ler nöjt och det gjorde han rätt i för resultatet blev den mörka och skrämmande ljudbild som man kan höra på Peter Gabriel 3

Gabriels bästa plattor enligt drake:
Peter Gabriel 1
Peter Gabriel 3
Passion
So

Nick Drake kom med ett paket

En dag på Islands kontor stöter pressansvarige David Sandison på Nick Drake i receptionen.
Nick har en stor låda under armen och ser som vanligt väldigt skygg ut.
- Hej Nick, hur mår du?, säger David
- Hmm, svarar Nick
- Har du fått en kopp te?
- Nä
- Vill du ha?
- Ja
- Följ med upp på mitt kontor då
Väl på kontoret blir Nick sittande med lådan under armen och te koppen framför sig. Efter en halvtimma av tystnad reser sig Nick upp med orden:
- Jag går nu
Ungefär en timma senare ringer tjejen i receptionen till David och säger:
- Du, Nick Drake la en låda på disken här och gick ut
Det visade sig att i den lådan låg mastertapen till Nick Drakes kanske starkaste album: Pink Moon

Nick Drakes 10 bästa låtar enligt drake
Time Has Told Me
River man
Way to Blue
Day Is Done
At the chime of a city clock
One of thise things first
Fly
Northern sky
Place to be
Things behind the sun