fredag, september 21, 2007

Mikael Ramels Orkester


Jag har tidigare hämtat en historia från Fläsket brinners hemssida. Här är ännu en. Det hela utspelar sig så klart på det proggiga sjuttiotalet. Huvudperson är mannen på bilden: Mikael Ramel

Vi hade spelat med Mikael på Mosebacke och han hade gjort upp en deal med en chaufför som skulle hämta oss efteråt. Om jag minns rätt hade han lånat Contacts buss.
Som alltid drog nerpackningen ut på tiden. Massor med folk hade plötsligt massor att säga.
Men till slut var allt nedpackat och instuvat i bussen.
Slutstationen på resan var Lidingö hemma hos Mikael.
När vi så småningom kom iväg upptäckte vi att chauffören inte var helt okay.
Det var uppenbart att han var påverkad av något preparat.
I första nerförsbacken från Mosebacke blev vi omkörda av en polisbil som stannade oss.
En ensam polisman kommer fram och visar med teckenspråk att han önskar kommunikation med oss. Efter att med gester skärpt tonen i den önskan några gånger börjar det gå upp för vår chaufför att han skall veva ner rutan.
Kolla nu in följande meningsutbyte.
Polisen: "Märkte ni inte att ni körde mot enkelriktat."
Chauffören: "ÖÖÖÖ Äääääähh"
Polisen: "Dessutom hade ni inte belysningen på."
Chauffören: "Ääääääähhhh"
Polisen: "Får jag se på körkortet."
Chauffören: (glad att kunna ge ett svar) "Det har jag inget."
Polisen: (trött) "Vad är det här?"
Chuffören: (Ännu gladare) "Det är en orkester. Mikael Ramels orkester."
Polisen: (i farten därifrån) "lycka till."

Inga kommentarer: