Bra, brittisk folkrock

Med åren har det blivit allt tydligare; jag återvänder ständigt till folkrocken. Vad är då brittisk folkrock? Termen dök först upp i slutet på sextiotalet och syftade då på brittiska artister som var klart inspirerade av amerikansk folkrock.
Brittiska band som t ex Fairport Convention blandade de amerikanska influenserna med sina egna folkmusik-rötter.
På denna lista återfinns alla möjliga namn som har det gemensamt att de är påverkade av brittisk folkmusik och att jag gillar dom. En och annan amerikan har smygit sig in. Siffran som står efter artistnamnet anger det årtionde som jag främst förknippar med artisten. Har jag missat nåt? Tipsa mig gärna.


10, 000 Maniacs 80
Adventures 80
Ashley MacIsaac 90
Al Stewart 70
Albion Band 80-90
All About Eve 80
Amazing Blondel 70
Anne Briggs 70
Bert Jansch 60-00
Billy Bragg 80
Bill Fay 70
Boothill Foot-Tappers 80
CaraDillon 00
Circulus 00
Clannad 70
Clive Gregson 80
C.O.B. 70
Comus 70
Dando shaft 70
Akron/Family 00
Damien Rice 00
Davy Graham 60
Decameron 70
Donovan 60
Dropkick Murphys 00
Dr. Strangely Strange 70
Duncan Browne 60-70
Dulcimer 70
Espers 00
Fairport Convention 60-70
Flogging Molly 00
Fotheringay 70
Forest 70
Garry Higgins 70
Great Big Sea 00
Ghost 70
Gryphon 70
Heidi Berry 80
Mike Heron 70
Heron 70
Hedgehog Pie 70
Horslips 70
Ian Matthews 70
Incredible String Band 60-70
James Yorkston 00
Jade 70
John & Beverley Martyn 70
John Martyn 70
King Creosote 00
Krysia 70
Linda Thompson 80&00
Levellers 90
Lindisfarne 70
Luka Bloom 80-00
Lucky Jim 00
Magna carta 70
Mandy Morton 80
Malcoms Interview 80
McGuinness Flint 70
Matthews Southern Comfort 70
Mellow Candle 70
Memory Band 00
Nick Drake 70
Men They Couldn't Hang 80
Oysterband 80-00
Paul Brady 80
Pentangle 60
Pyewackett 80
Pogues 80
Ralph McTell 70
Richard & Linda Thompson 70
Richard Thompson 80
Richard Digance 70
Ronnie lane 70
Roy Harper 60-70
Run Rig 90-00
Sandy Denny 70
Sallyangie 60
Seth Lakeman 00
Shelagh McDonald 70
Shirley Collins 60-70
Show of hands 00
Spirogyra 70
Spriguns 70
Steeleye Span 70
Strawbs 70
String driven thing 70
Super Daughter 00
The Eighteenth Day of May 00
The way we live 70
Tyrannosaurus Rex 60
Tunng 00
Trees 70
Tudor Lodge 70
Vashti Bunyan 70&00
Waterboys 80

Världens bästa plattor enligt drake

1.Nick Drake – Five leaves left
2.Beatles – Sgt Pepper
3.Richard and Linda Thompson- I Want to See the Bright Lights Tonight
4.John Martyn – Solid air
5.Fairport Convention – Unhalfbricking
6.Robert Broberg – Letar efter mig själv
7. Robert Broberg – Motsättningar
8.Moody blues – Seventh Sojourn
9. Mikael Ramel - Till dig
10. Beatles Abbey road
11. Ben Watt - North marine drive
12. Lundell – Törst
13. Pink Floyd - Wish you were here
14. WilmerX -s/t
15. Nick Drake - Pink moon
16. Monica Törnell – Ingica
17. Ragnarök – s/t
18. Fairport Convention – What we did on our holidays
19. John and Beverly Martyn – Stormbringer
20. Tim Hardin 1
21. Tim Hardin 2
22. Cornelis Vreeswijk – Tio vackra visor och personliga Persson
23. Cornelis Vreeswijk – Poem Ballader och lite blues
24. Rick Wright – Wet dream
25. Bruce Springsteen – Darkness on the edge of town
26. Simon and Garfunkel – Bookends
27. Fairport Convention – s/t
28.Fairport Convention – Liege & lief
29.Fairport Convention – Rising for the moon
30. John Martyn – Grace and danger
31. John and Beverly Martyn - Road to ruin
32. Moody blues – On the Threshold of a Dream
33.Moody blues – To our children’s children’s
34. Richard and Linda Thompson- Hokey Pokey
35. Sara K – Gypsy Alley
36. Monica Törnell – Jag är som jag är
37. Loudon Wainwright III – History
38. Neil Young - After the goldrush
39.Nick Drake - Bryter layter
40. Billy Bragg – Workers playtime
41. Cat Stevens- Tea for the Tillerman
42. Janis Ian - Between the Lines
43. Lasse Tennader – Längst därinne är himlen ändå röd
44. Tomas Almqvist - Nyanser
45. Joni Mitchell – For the roses
46. Don McLean – American Pie
47. Jackson Browne – Running on empty
48. Jackson Browne – For everyman
49. Jackson Browne – The Pretender

50. Tim Buckley – Goodbye and hello
51. Tomas Andersson Wij – Ett slag för dig
52. Joan Armatrading – s/t
53. Animals – Before we were so rudely interrupted
54. Hoola bandoola Band - Vem kan man lita på
55. Beatles – 67-70
56. David Bowie – Honky Dory
57. Waterboys – Roam to roam
58. Pink Floyd - More
59. Pretenders – The singles
60. Procul Harum – Grand hotel
61. Mikael Ramel Extra vagansa
62. REM – Automatic for the people
63. Damien Rice – O
64. Pugh Rogefeldt – Ja dä ä dä
65. Pugh Rogefeldt – Ett steg till
67. Anders F Rönnblom – Din barndom skall aldrig dö
68. Mike Scott – Still burnig
69. Dimmornas Bro – s/t
70. Joe Jackson - Body and soul
71. Supertramp – Even in the quietest moments
72. Trettioåriga Kriget – Hej på er
73. Manfred Mann Earth band - Watch
74. Trees – On the shore
75. Thorstein Bergman – Sjunger Dan Andersson
76. Camel – Snow goose
77. Camel – Breathless
78. Elvis Costello – My aim is true
79. Mary Coughlan – Under the infuence
80. Crosby, Stills, Nash & Young – Déjà vu
81. Crosby, Stills & Nash – s/t
82. Decameron – Tomorrows pantomime
83. Sandy Denny - The north star…
84. Sandy Denny - S/t
85. Dire Straits – s/t
86. Docenterna – Tid och lust
87. Bob Dylan – Desire
88. Bob Dylan – Street Legal
89. Bob Dylan – Blood on the tracks
90. ELO – Eldorado
91. Everything but the girl - Eden
92. Genesis – Selling England by the pound
93. Randy Newman – Sail away
94. Peter Green – In the Skies
95. Kajsa & Malena – Historier från en väg
96. King Crimson – In the court…
97. Magnus Lindberg – Röda Läppar
98. Ulf Lundell – Längre inåt landet
99. Paul Simon- Still Crazy after all…
100. The Band – s/t
Jag tror jag får komplettera med en 2000 tals lista en jazzlista och en världsmusiklista

En skivsamlares bekännelser

När jag var sjutton så tyckte jag att musik var det allra bästa och viktigaste man kunde ägna sig åt. Eftersom jag inte kunde ta en ton så blev jag skivsamlare. Jag bestämde mig för att en dag äga 3000 LP skivor. Just då hade jag kanske femtio, men jag hade läst om pingisspelaren Stellan Bengtsson och hans stora skivsamling.
Jag tänkte: ”Kan jag inte bli lika bra som Stellan i pingis så kan jag åtminstone ha lika många skivor.”
Sakta, sakta blev skivorna fler. Det gick mycket långsamt för pengapungen var liten och skivorna dyra. Om jag minns rätt kostade en LP 37,50. I takt med att jag började jobba och lönekuvertet blev större så köpte jag också allt fler skivor. Så småningom blev plattorna både fyra och fem hundra till antalet.
Jag hann inte alltid lyssna på det jag köpte men huvudsaken var att samlingen växte
Fast det skulle jag ju aldrig erkänna då. Nä, jag köpte skivor enbart av politiska skäl. (Förklaringen till det märkliga påståendet var så lång och obegriplig att jag orkar inte skriva den här)

När jag var runt trettio påstod jag att jag hittat viktigare saker i livet än LP skivor.
Detta var förstås en lögn. Jag strävade i själva verket fortfarande mot tre tusen LP:s.
Nu var jag på god väg, inom nå’t år skulle jag nå mitt mål.
Då går dom jävlarna och byter format! Lp skivan ut CD;n in!
Till att börja med vägrade jag gå med på förändringen, men snart var det ju omöjligt att få tag på LP skivor. Allt fler av mina vänner började dessutom att harkla sig besvärat när jag snurrade igång plåttallriken, sopade bort dammet från nålen och lät pickupen rasa ner på vinylen med ett knasterbrak.

Jag började motvilligt köpa CD och tillslut bytte jag t o m ut de flesta gamla LP skivorna.
Detta tömde många plånböcker, tärde på familjen och tog lååång tid. Men en dag - ganska nyligen - kunde jag höra mig själv säga:
”Jag är stor skivsamlare vettdu, har ca tre tusen plattor”. Ynglingen mitt emot mig tittade oengagerat på mig och mumlade nåt om gammaldags, ipod och nedladdning.
- Vad snackar du om, sa jag vresigt

Han berättade då -fortfarande lätt oengagerad- hur mycket musik han hade på sin ipod, hur fort han samlat ihop till det och hur lite det kostat.
Jag gick därifrån!
Dagens ungdom fattar inte nåt!

Fairport’s Cropredy Convention

Sedan många år har Fairport Convention- världens bästa band- haft en egen festival.
Till att börja med var det bara Fairport som spelade, ofta med före detta medlemmar som gäster.
Med åren växte dock festivalen till att pågå under flera dagar och innehålla många olika band i olika stilar.
I flera år har jag och kompisen tänkt åka. Det har dock alltid kommit något i vägen.
Men i år har vi bestämt oss. Biljetter är inhandlade och flygresa bokad, nu är det bara att vänta.
Den 9-11 Augusti kommer vi vara i den lilla engelska byn Cropredy. Tillsammans med
ca 20 000 andra skall vi där titta på Fairport Convention, Strawbs, Iain Mattews, Richard Thompson band och många fler. Det känns som Cropredy är så nära himmelriket en folkrockdiggare - som jag - kan komma.
Självklart kommer jag att återkomma med rapporter om Cropredy.

Magnus Johanssons berättelse om vad som hände efter att han givit ut fyra album på EMI

Följande text återfinns på samlingsskivan:
”Det bästa av Magnus Johansson"


”…kände väl att det var läge för något annat. …Köpte en gammal träskorv från 1924 och fick genom diverse lock och pock med mig familjen - barnen är numera tre till antalet , frun är fortfarande L i - ut på vad som var menat som en halvårs semestertripp, dock drabbades vi av akut pengabrist i Medelhavet
… Lite senare mötte vi två ryssar som erbjöd rundlig betalning för transport av ett dussin lådor (påstods innehålla medicinsk utrustning) till Marocko.
Tullarna klippte oss, ryssarna viftade med diplomat pass och försvann snabbare än du kan säga Magnitogorsk medan vi kastades i djupaste källarhålan. Vad som egentligen var på gång fattade jag aldrig, bara att lådorna antagligen innehöll svensktillverkade granatgevär och att Anna Lindh var nere och fick loss mig.
- Håll dig borta ett par år, sa hon strängt och lät en check slinka ner i mina shorts
- Okej,sa jag, löste in checken och seglade vidare
Och så småningom hamnade vi alltså på Jamaica. Jag hyr ut båten till turister om dagarna, om kvällarna sitter vi i vår trädgård och spelar mahjong och dricker rom och lyssnar på havet och berusas av atmosfären…”

Propaganda för bortglömd musik;3

Kan musik vara bortglömd om den aldrig uppmärksammats? Kanske inte. Hur som helst så vill jag propagera för Sara K. Hon har gjort mycket bra musik i många år utan att någon tycks bry sig.
Sara K rör sig i en folkjazz stil som är mycket personlig. Jag får en känsla av att det är inte folkligt nog för att passa folkpubliken, inte tillräckligt jazzigt för att falla jazzälskarna i smaken
och inte så tillrättalagt att det lockar den breda massan.
Men ge henne en chans. En utrycksfull röst, ofta akustiska arrangemang och juvliga melodier är vad som väntar. Dessutom spelar hon något så ovanligt som fyrsträngad akustisk gitarr.

Sara K plattor jag rekomenderar:

• Gypsy alley


• Closer than they appear


• Hell or high water

Faran i att rota i ett kylskåp

Denna historia har jag fått av Lasse!

Året var 1969. Den nya popstjärnan Pugh Rogefeldt skulle komma till den lilla staden för en spelning.
Lasse ,20år, var stamgäst på den krog där spelningen skulle ske.
I god tid före konserten gick han dit. I mycket god tid visade det sig. Krogen var i det närmaste tom, ingen personal syntes till. Lasse sattes sig ensam vid ett bord och kände att hungern satte in.
– Jag smyger ut i köket och tar mig en macka, tänkte Lasse. Sagt och gjort snart stod han i ett folktomt kök och rotade i kylskåpet.
Hallå där, vem är du? Jobbar du här? En vakt -inhyrd för konserten - stod plötsligt bakom Lasse
Nja, jag jobbar ju inte här direkt, men jag är en hungrig stammis, försökte Lasse
Försvinn ut ur köket, skrek vakten
Lasse fick moloken sätta sig vid bordet igen, fortfarande hungrig.
När inte vakten syntes till längre tänkte Lasse: ”Jag måste ha en macka”.
Snart stod kan och letade i kylskåpet igen. Han hade precis fått fram både ost och leverpastej när han hörde en röst säga:
”Finns det något till mig me”. Den som frågade var en hungrig Pugh Rogefeldt och snart satt de två ungdomarna i köket och åt ost och leverpastejmackor.
Då kom vakten! Va i helvete, vrålade han, tog ett rejält tag i både Lasse och Pugh och kastade ut dom på gatan.
-Jag är kvällens artist, det är jag som skall spela, försökte Pugh.
-Och jag är kungen av Sverige, flinade vakten och smällde igen dörren.

Sent omsider kom Pugh in och fick göra sin konsert, hungrig.

Lasse då? Jo, han fick moloken gå hem och rota i sitt eget kylskåp.

Pughs bästa plattor:

1. Ja, dä ä dä

2. Pughish

3. Hollywood

4. Ett steg till

5, Bolla och Rulla

Den märkliga historien om Joyce Hatto

Denna berättelse sprids just nu i landets tidningar i lite olika versioner.

Den brittiska pianisten Joyce Hatto drog sig tillbaka från konsertscenen på 70-talet när hon insjuknade i cancer. I hemlighet fortsatte hon spela in imponerande utgåvor av allt från Bach till Messian.
Joyce Hatto var helt okänd när hon för något år sen började få stora lovord av internationella recensenter för några inspelningar, släppta på det lilla skivbolaget Concert Artists, som drivs av hennes man William Barrington-Coupe. Det handlade ofta om extremt svårspelade stycken.
Joyce Hatto avled2006, just som hon hade börjat bli en kändis i delar av musikvärlden. Efter sin död hyllades Hatto än mer. Under det senaste året har hennes inspelningar på Concert Artists höjts till skyarna av entusiastiska engelska musikkritiker.
Frågan var bara hur en svårt sjuk och åldrad kvinna kunde spela Liszt, Rachmaninov och Schubert med sådan virtuositet. På internet började rykten spridas. Var det verkligen Joyce Hatto som spelade?
En kritiker på Gramophone blev kontaktad av en läsare. Denne hade spelat en av Hattos cd-skivor i sin dator. Mediespelaren började automatiskt leta efter omslag och låttitlar och nu hände något egendomligt. Allt lät som det skulle och visst, det var Liszt, men det var inte Joyce Hatto som satt vid flygeln. Skulle man tro datorprogrammets katalogfunktion var det en inspelning av den ungerske pianisten László Simon, utgiven på det svenska skivbolaget Bis.
Nu uppdagades att allt var en bluff och bakom fusket låg Hattos man, William Barrington-Coupe. Skälet till bedrägerierna sägs vara kärlek.
I en intervju säger engelsmannen att hans svårt sjuka hustru inte var medveten om bedrägerierna. Hon skall faktiskt ha gjort inspelningar, men på grund av hennes sjukdom blev kvaliteten på musiken lidande. För att han älskade henne så mycket och för att glädja henne har Barrington-Coupe letat upp inspelningar som han tyckte liknade hennes spelstil och gett ut dem i stället.
Till att börja med bytte han bara ut delar men så småningom allt mer och slutligen spelade inte Hatto alls på skivorna. Hundratals skivor gavs ut i hennes namn som i själva verket var inspelningar av andra pianister.
I juni 2006 ,vid en ålder av 77 år, dog Joyce Hatto i tron att hon äntligen blivit erkänd som en stor pianist.

Efterlysning!

Drakes musik har ändrat karaktär. Från att ha varit en sida som samlat muntligt spridda berättelser om musik så har det mer och mer blivit något annat. Hyllningsartiklar, listor och kåserier har tagit över. Anledningen är dels att jag gillar att skriva hyllningsartiklar, listor och kåserier, men ett annat skäl till förändringen är att jag helt enkelt inte har så många fler musikberättelser att berätta. Har du någon mer eller mindre sann historia om musik? Maila då gärna den till mig. Gillar jag den så lägger jag in den och berättar självklart att jag fått den av dig.
Din berättelse kan i stort sätt handla om vilken musikalisk genre som helst, bara historien är bra

Joe Boyd

För ganska många år sedan nu upptäckte jag att på många av mina favoritplattor fanns en liten konstig häxa som red på en kvast. Oftast syntes symbolen undanskymd i någon hörna av albumet. När jag så tittade närmare såg jag att det under häxan stod med mycket liten text: “Produced by Joe Boyd for Witchseason production." Utan att jag fattat det så var alltså många av mina absoluta favoritskivor producerade av samme Joe Boyd och utgivna på hans produktionsbolag Witchseason production .
Idag vet jag att Joe Boyd är navet i min musiksmak. Spindeln i nätet om man så vill. Han har visserligen inte spelat in någon skiva i eget namn, inte sjungit en ända sång offentligt men hans betydelse som producent av framförallt den engelska folkrock-vågen, är enorm.

Under tidigt sextiotal kom han som ung amerikan till England för att arbeta för skivbolaget Electra. Snart blev han indragen iden engelska underground rörelsen. Boyd var med och startade den klassiska klubben UFO och försökte få electra att kontraktera nya band som Move, Soft Machine och Pink Floyd. När Electra inte ville skriva kontrakt med Pink Floyd så startade Boyd sitt eget produktionsbolag för att på detta sätt kunna producera bandet åt EMI. Nu blev det inte så, EMI hade sina egna producenter och Joe fick nöja sig med att producera Pink Floyds första singel: Arnold Layne. Istället använde han nu sitt produktionsbolag till en spela in en flod av artister som alla tillhörde den framväxande vågen av folk, folkrock och folkpsych. Incridible Stringband, Fairport Convention , John &Beverley Martyn och Nick Drake var några av artisterna.

Frågan är om Nick Drake överhuvudtaget skulle ha fått ge ut någon skiva om det inte varit för Joe Boyd. Denna tillbakadragne yngling hade ytterst lite av det som krävdes av en popstjärna. Men Joe hörde att melodierna var fantastiskt unika och gav Nick 1968 ett skivkontrakt.
1969 producerade så Joe fyra av musikhistoriens allra bästa plattor. Tre av dem var med Fairport Convention och den fjärde var Drakes debut; ”Five leavs left”.
Några år senare sålde Joe Boyd Witchseason production till skivbolaget Island på ett villkor; Island var tvungna att lova att fortsätta ge ut Nick Drakes plattor.
På senare år har Joe drivit världsmusik bolaget Hannibal. Han har då passat på att köpa tillbaka rättigheterna till stora delar av Witchseasons katalog.
Vill du veta mer om Joe Boyd och den musikaliska scenen på sextiotalet? Läs då hans bok: ”White Bicycles”


Några fantastiska plattor som Joe Boyd producerat:

Pink Floyd – Arnold Layne – single 1967
The Incredible String Band – The 5000 spirits… - LP 1967
Fairport Convention - What we did on our holliday - LP 1969
Fairport Convention – Unhalfbricking - LP 1969
Fairport Convention - Liege & Lief - LP 1969
Nick Drake Five leaves left - LP 1969
JOHN & BEVERLEY MARTYN – Stormbringer - LP 1970
Fotheringay – Fotheringay - LP 1970
KATE & ANNA McGARRIGLE - KATE & ANNA McGARRIGLE – LP 1975
RICHARD & LINDA THOMPSON - Shoot Out The Lights - LP 1982
REM - Fables Of The Reconstruction – LP 1985
10,000 MANIACS – The Wishing chair – LP 1985
Billy Bragg - Worker's Playtime – LP1988
Taj Mahal & Toumani Diabate - Kulanjan - CD 1999

Propaganda för bortglömd musik; 2

1980 släppte skivbolaget metronome plattan: "Till dom som bryr sig om " med Kaj R Hansson.Albumet är en svensk rock och bluesplatta, inte nyskapande på något vis, men full av värme och livserfarenhet som gör den till en av de bästa album som getts ut på svenska.
Texterna handlar till stor del om Kajs minst sagt äventyrliga liv. Kaj R Hansson var nämligen ingen vanlig skivdebutant. Vägen fram till hans skivkontrakt hade minst sagt varit krokig. Kaj började tidigt på brottets bana. Det ena brottet ledde till det andra. Han blev snart känd bland de flesta poliser och stamgäst på landets fängelser. 1973 är Kaj på rymmen, polisen söker honom utan framgång. Den 23 augisti 1973 går en man in på en bank på Norrmalmstorg. Han tar delar av personal som gisslan och kräver Att Clark Olofsson skall släppas fri.
Polisen tror att rånaren är den försvunna Kaj R Hansson. De flyger därför upp Kajs bror från Skåne och tar med sig honom till banken för att tala rånaren till rätta. Svaret blir en skottsalva. Nästa dag ringer telefonen hos Stockholms polisen. På en knastrig linje hörs en man säga:
- Hej, detta är Kaj Hansson, Jag läste i en tidning att jag rånar en bank på Norrmalmstorg, men jag rånar ingen bank, jag sitter på Hawaii. Kaj grips och utlämnas till Sverige...
Sju år senare ger han alltså ut sin första, och hittills ända, skiva. Lyssna på den, den är mycket bra. Den finns visserligen bara på vinyl , men den säljs ganska ofta på t ex Tradera

Nakna låtar

Nu har jag kommit på vad jag skall svara nästa gång någon frågar vad jag gillar för musik.
– Nakna låtar, skall jag säga med ett vänligt leende på läpparna.
Om de ser ut som frågetecken - vilket jag hoppas, annars faller hela min plan- kommer jag att utveckla mitt svar så här:
Nakna låtar är inte porrmusik, utan sånger som är avklädda på flera sätt. Arrangemangen skall vara avskalade, gärna akustiska, helst bara ett eller ett fåtal instrument. Känslan skall också vara naken, inget bladder om heta nätter eller snabba bilar. Nä, ett öppet, naket hjärta skall det vara, gärna ett sorgligt, sårat sådant. Och så skall det helst gå låååångsaaaamt.

Vid det här laget har nog personen som frågat om min musiksmak tröttnat för längesedan och gått för att prata om vettigare saker med någon annan. Jag kan riktigt höra dom stå där i ett hörn och rabbla aktiekurser och namnet på för söta viner. Men jag skiter väl i dom och fortsätter min utläggning rakt ut i luften:

Det måste förresten inte vara sånger utan kan lika gärna vara instrumentalmusik. Genre spelar mindre roll. Det finns naken jazz, tango, visa och folkmusik. Den vanligaste genren bland mina nakna låtar är dock Singer/songwriter. Ensamma ledsna gubbar med akustisk gitarr, som min fru så träffande döpt dom till.Varför envisas jag då med att tala om nakna låtar och inte naken musik? Jo, det för att den nakna låten kan dyka upp där du minst anar det, på ett bullrigt Springsteen album eller på en pompös Genesis platta. Det är därför mina gamla vinylplattor är fläckvis slitna. Jag har i åratal hoppat med pickuppen mellan de nakna låtarna medan de andra har fått förbli som nya. CDn var en välsignelse för mig, kan jag säga.
Låt mig avsluta med att erkänna att jag inte alltid är musikalisk nudist, ibland blir jag bara så trött på nakenheten, tar på mig dom urtvättade jeansen, den fläckiga T-shirten och rockar loss.

När jag avslutat denna utläggning så är nog bara min döva mormor kvar i min närhet

Några exempel på nakna låtar:

• Nick Drake - Så gott som alla hans låtar
• Richard and Linda Thompson - Withered and died
• Jan Johansson - Visa från Utanmyra
• Miles Davis - Blue in green
• Astor Piazzola & Roberto Goyeneche - Vuelvo al sur
• Loudon Wainwright - Sometimes I forget
• Ron Sexsmith - Gold in them hills
• Folk och Rackare - Haugebonden
• Ulf Lundell - Du tog mig
• Tom Waits - Tom Traubert's blues
• Patty Griffin - Be careful
  

Årets bästa retro-skivor

Med denna rubrik menar jag plattor som är gamla men som jag lärt mig tycka om först 2006

1. Shelagh McDonald - Album [Mooncrest CD]
2. Tomorrow - Tomorrow
3. Emitt Rhodes - Listen, Listen: The Best of
4. Tudor Lodge - Tudor Lodge
5. Family - Bandstand
6. Colin Blunstone - Some Years: It's the Time of Colin Blunstone
7. Gary Higgins - Red hash
8. Teenage Fanclub - Grand Prix
9. Traffic - Traffic
10. Dulcimer - And Turned As I Had Turned As a Boy
11. Karen Dalton - In my own time
12. Anne Briggs- the time has come
13. The Collectors - Grass and Wild Strawberries
13. Idle Race- The best of
14. Roy Harper - Come out fighting Ghingis smith
15. Lindisfarne - Nicely Out of Tune

Vill du veta mer om artisterna?
Klicka på deras namn

2006 års bästa plattor

1. Calexico – Garden Ruin
2. Willie Nile – Streets of NY
3. Regina Spektor - Begin to Hope
4. Emma Nordenstam - Varje flicksa dröm
5. Indigo Girls - Despite our differences
6. Linda Ronstadt & Ann Savoy - Adeiue false heart
7. Andreas Mattsson - The lawlessness of the ruling classes
8. The Decemberists - The Crane wife
9. The Flaming Lips - At War With the Mystics
10. Espers - II
11. Anna Christoffersson &Steve Dobrogosz - It´s Always You
12. Ron Sexsmith– Time Being
13. Lloyd Cole - Antidepressant
14. Jack Johnson - Curious George: Sing-A-Longs and Lullabies
15. Ebba Forsberg - s/t
16. Damien Rice - 9
17. Neko Case – Fox confessor brings the flood
18. Bruce Springsteen -The Seeger sessions
19. Amelia White - Black doves
20. Nina Ramsby & Martin Hederos – Jazzen/ Joanna Newsom - Ys

Kommentarer:

Det mesta kan kategoriseras som hip hop (Skoja, ville bara att du skulle rycka till lite)

Calexico:
Denna platta är inte nyskapande och egen så som bandets tidiga album. Det är mer vanlig americana och pop. Hur kan jag då tycka att detta är årets bästa album?
Jo, CDn består av 12 låtar som jag älskar, så enkelt är det. Det händer inte ofta att jag stöter på en platta där jag älskar allt. Detta är en platta som blandar sån't som känns igen, med lätt latinska influenser och högst personliga grejer. Ungefär som julen hemma hos mig. Klart att jag älskar det så här på julafton.

Regina Spektor:
Singer/songwriter tradition i Spektors högst personliga variant. De vanliga rock influenserna samsas med lite Vysotskij känsla. Eller är det bara för att hon är från Ryssland som jag får för mig det?

Emma Nordenstam:
Stinas syster. Vemod, vackra melodier, tänkvärda texter. Ibland blir det lite Tant strul popigt.


Willie Nile:
Rak rock att bli lycklig av

Linda Ronstadt & Ann Savoy:
En otroligt traditionell platta. Helt akustiskt gör Linda och Ann ett antal covers på gamla cajun, och folklåtar. De sjunger med sådan känsla, arrangemangen är så smakfulla att jag bara smälter.

Espers:
Folkpsych!
I mina öron påminner det om Pentangle, tidig Fairport Convention och Incridible Stringband. De har dessutom blandat folkrocken med något som låter som tidig Pink Floyd.
Eftersom de också lyckas lägga till något alldeles eget så blir detta en höjdarplatta .

Anna Christoffersson & Steve Dobrogosz : Piano och vocal jazz med en hel del soulkänsla. Passar bra under mörka vinter kvällar till vin och med den kvinna man älskar.

Vad gillar du för musik, då?

Vad gillar du för musik,då?
Hur många gånger har jag inte fått denna fråga från mer eller mindre ytligt bekanta. Vad svarar man på sådant ?
Jag började med att svara: jag är allätare. Det funkade bra, de log alltid brett och sa med eftertryck: Det är jag med!
Problemet uppstod när vi skulle samtala vidare i ämnet. Allätare betydde ofta att man gillade allt från Björn Skifs till Orup. En gång tittade en kvinna förvånat på mig - efter en stunds musik snack- och sa: Du är ju inte allätare, du är hetsätare!
Jag bestämde mig nu för en ny teknik. När jag fick frågan så droppade jag istället en mängd av mina favoriter. För varje namn såg personen framför mig allt mer ut som ett levande frågetecken. Snart mumlade hon ett kort ursäkta mig och försvann för att konversera med någon annan
Jag kanske skall försöka beskriva hur musik jag gillar låter då, tänkte jag.
Jag svarade nu något i stil med; ”Jag gillar akustisk gitarr långt fram i ljudbilden, ensamma ledsna gubbar, mycket mollackord och en och annan skev Beatles pastisch”. Då log de förvirrat och frågade vänligt vad jag jobbade med.
Jag tror nog att jag börjar svara allätare igen och hoppas på att inte få några följdfrågor

Vad svarar ni på frågan?

Folkrocken är tillbaka

För mig som gammal folkrock älskare så har det under de senaste åren hänt något mycket kul i musikvärlden:
En ny folkrock våg är här!
Den har nog funnits ett tag, men för mig är den tämligen nyupptäckt. Namn som Espers, Joanna Newsom, Devendra Banhart, Animal Collective, The Eighteenth Day of May, King Creosote och James Yorkston är alla exempel på bra ny folkrock, folkpsych, eller vad man väljer att kalla det. Många av dessa artister är
inspirerade av den folkvåg som fanns i England i slutet av sextiotalet och i början av sjuttiotalet. Det är framförallt folkpsychedeliska namn som tidiga Fairport Convention, The Incredible String Band, Pentangle, Tyrannosauros Rex och Comus som inspirerat de nya artisterna. Men det är inte alls frågan om plagiat. När det gäller t ex ett band som Espers, så förmår de verkligen att göra något eget av influenserna

Propaganda för bortglömd musik; 1

Hawkey Franzén

Hawkey Franzén är en bortglömd guldklimp i svenskt musikliv. Under sextiotalet spelade han i Lea Riders Group, bl a tillsammans med Jojje wadenius. Lea Riders Group är mest kända för sin musik till filmen: ”Dom kallar oss mods”. När Jojje bildade ”Made in sweden” 1968, satsade Hawkey i stället på en solokarriär. 1969 kom hans första platta ”Visa från Djupvik”. Skivan är en slags temaplatta om Hawkeys tid på fångvårdsanstalt för vapenvägran. Tillsammans med Pughs "Ja dä ä dä" så är ”Visa från Djupvik” den första rockplattan på svenska.
HF gav under sjuttiotalet ut en rad med plattor som innehöll en alldeles unik blandning av jazz, blues, visa och rock. Musiken låter som om tidiga Chicago och Blood Sweat and Tears möter Cornelis.
Sedan åttiotalet har HF främst sysslat med musik för teater, radio och TV

Lista på de HF plattor jag tycker man skall ha:
1969 Visa Från Djupvik
1971 Visa Från Gungor Och Sand
1971 Visa Från Och Till
1972 Visa Av Och Med

Ingen av plattorna finns tyvärr på CD. Leta i gamla vinylbackar

Fläsket Brinner på turne´ 1971

Erik Dahlbäck berättar:
I början av juni spelade vi en singelspelning i Emmaboda.
Jag vill minnas att det var ett bra gigg. Av någon anledning hade vi bråttom hem så vi drog direkt efter spelningen.
Vi hade tänkt att käka i Emmaboda men allt var stängt så vi stannade till på ett motell i Kalmar på vägen.
Där var tjo och tjim och onsdagsdans, men vi lyckades att hitta ett tomt bord och satte oss ner och väntade på att få beställa.
Det tog lååång tid.
Servitriserna passerade vårt bord hela tiden utan att ta någon notis.
Till slut lyckades vi få tag på hovmästarinnan.
Vi gjorde ett försök att få henne att ta upp beställningen men hon kollade bara in oss iskallt och sa ungefär :
" det fattar ni väl själva att ni inte kan få äta här som ni ser ut."
Serveringen låg på andra våningen och hon lotsade oss mot trappen under hot om polis om vi envisades.
Hon hade på sin sida hjälp av ett antal upprörda gäster som skulle se till att vi försvann därifrån. På något sätt tyckte hon inte att det räckte med att vi stack hon måste även ha sista ordet också och då utspann sig följande dialog:
Hovmästarinnan: "såna som ni har inte ute bland folk att göra."
Bengan (lite gåtfullt) "men vi har jävligt stora kukar!"
Hovmästarinnan: "Ja ja dom hänger väl där och dinglar"
Bengan: "Ja inte reser dom sig för dig inte."

Där blev hon svarslös och spottade Bengan i ansiktet.
Varpå han gav henne en knäpp på näsan som ekade i hela hallen.
(näsknäppandet var en verksamhet som Bosse Hansson och Bengan hade infört i gruppen.
Tidvis knäpptes det friskt på resorna, så Bengan var ganska skicklig på det.)
Det här gillade inte övriga gäster och skuldfrågan var given, såg man ut som vi var man självklart skyldig.
Vi hämtade upp Bengan två kilometer längre fram på motorvägen, då hade den uppretade danspubliken gett upp

Texten är hämtad från Fläsket Brinners hemsida

Nick Drake kom med ett paket

En dag på Islands kontor stöter pressansvarige David Sandison på Nick Drake i receptionen.
Nick har en stor låda under armen och ser som vanligt väldigt skygg ut.
- Hej Nick, hur mår du?, säger David
- Hmm, svarar Nick
- Har du fått en kopp te?
- Nä
- Vill du ha?
- Ja
- Följ med upp på mitt kontor då
Väl på kontoret blir Nick sittande med lådan under armen och te koppen framför sig. Efter en halvtimma av tystnad reser sig Nick upp med orden:
- Jag går nu
Ungefär en timma senare ringer tjejen i receptionen till David och säger:
- Du, Nick Drake la en låda på disken här och gick ut
Det visade sig att i den lådan låg mastertapen till Nick Drakes kanske starkaste album: Pink Moon

Nick Drakes 10 bästa låtar enligt drake
Time Has Told Me
River man
Way to Blue
Day Is Done
At the chime of a city clock
One of thise things first
Fly
Northern sky
Place to be
Things behind the sun

Bob dylan fick besök

En höstkväll 1961 knackade det på Bob Dylans dörr, en ung man som Bob kände igen från Greenwich Village stod utanför.
Gästen bad om att få spela en låt han skrivit. Han släpptes in, satte sig i soffan med gitarr i knäet och började genast spela en låt.
När låten var slut lutade sig ynglingen fram mot Bob och sa:
- Vill du ha den? Jag kommer aldrig att få ge ut någon musik, så du får låten, du kan tom få stå som låtskrivare, bara du lovar att ge ut den på skiva.
Efter en stunds fundering reste sig Bob upp och sa.:
- Spela den igen!
Gästen tog åter gitarren och sjöng för andra gången:
” How many roads must a man walk down Before you call him a man? Yes, 'n' how many…the answer my friend is blowing in the wind”
Ett år senare kom Dylans andra LP ut. Som första låt finns: ”Blowin in the wind”, låtskrivare - enligt omslaget - Bob Dylan.



Bob Dylans bästa enligt drake
The Freewheelin' Bob Dylan
Blonde on Blonde
Blood on the Tracks
Desire
Street Legal