Erik Dahlbäck berättar:
I början av juni spelade vi en singelspelning i Emmaboda.
Jag vill minnas att det var ett bra gigg. Av någon anledning hade vi bråttom hem så vi drog direkt efter spelningen.
Vi hade tänkt att käka i Emmaboda men allt var stängt så vi stannade till på ett motell i Kalmar på vägen.
Där var tjo och tjim och onsdagsdans, men vi lyckades att hitta ett tomt bord och satte oss ner och väntade på att få beställa.
Det tog lååång tid.
Servitriserna passerade vårt bord hela tiden utan att ta någon notis.
Till slut lyckades vi få tag på hovmästarinnan.
Vi gjorde ett försök att få henne att ta upp beställningen men hon kollade bara in oss iskallt och sa ungefär :
" det fattar ni väl själva att ni inte kan få äta här som ni ser ut."
Serveringen låg på andra våningen och hon lotsade oss mot trappen under hot om polis om vi envisades.
Hon hade på sin sida hjälp av ett antal upprörda gäster som skulle se till att vi försvann därifrån. På något sätt tyckte hon inte att det räckte med att vi stack hon måste även ha sista ordet också och då utspann sig följande dialog:
Hovmästarinnan: "såna som ni har inte ute bland folk att göra."
Bengan (lite gåtfullt) "men vi har jävligt stora kukar!"
Hovmästarinnan: "Ja ja dom hänger väl där och dinglar"
Bengan: "Ja inte reser dom sig för dig inte."
Där blev hon svarslös och spottade Bengan i ansiktet.
Varpå han gav henne en knäpp på näsan som ekade i hela hallen.
(näsknäppandet var en verksamhet som Bosse Hansson och Bengan hade infört i gruppen.
Tidvis knäpptes det friskt på resorna, så Bengan var ganska skicklig på det.)
Det här gillade inte övriga gäster och skuldfrågan var given, såg man ut som vi var man självklart skyldig.
Vi hämtade upp Bengan två kilometer längre fram på motorvägen, då hade den uppretade danspubliken gett upp
Texten är hämtad från Fläsket Brinners hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar