De gäller att hänga med, eller?

Inte kan man väl lyssna på gammalt hela tiden, säger jag till mig själv och stänger av sextiotalsplattan som snurrar i spelaren.
Och jag har rätt, det går inte att bara lyssna på:
Fairport Convention
Byrds
Crosby Stills and Nash
Neil Young
Nick Drake
Joni Mitchell
Jackson Browne
och
Bob Dylan

På senare tid har jag därför skärpt till mig och börjat lyssna på ny musik som:
Fleet Foxes
Ockervill river
Thomas Andersson Wij
James Yorkston
Jack Johnson
och
Glasvegas

....fast inte låter dom nyare dom.
De är bara yngre

Är det någon mening med att se sina gamla hjältar?

I höst och i vinter kommer konserterna på rad:
Jethro Tull
Manfred Mann earth band
Dr John
Todd Rundgren
Randy Newman
och ikväll...
Moody Blues
Gamla gubbar som man älskade för många år sedan, men väldigt få av dem har gjort något intressant på skiva under senare år. Fast det är klart spelar de de gamla låtarna så..

Vilka gamla hjältar skulle du vilja se?
Eller, varför vill du inte se dem?
Tyck till!

Festband

Festband finns inte längre. Man gör blandade CDr nuförtiden, eller använder sig av någon annan modern metod som jag inte begriper mig på.
Själv skulle jag nog föredra det gamla kassettbandet, visst var det härligt.
Minns ni det harmoniska bruset och det terapeutiska arbetet man hade med att tejpa och laga dessa band. Det var tider det.
Numera vågar jag dock sällan ta med mig ett kassettband till festen(jo, jag tar alltid med mig egen musik till festen, gör inte du det)
Risken är att värden tittar förvirrat på mig och mumlar något om kassettspelare i förrådet, längst in.
Nä, det får bli en blandad CDr nuförtiden. Cirka 20 låtar som skall få folk att le, våga prata med varandra och - i bästa fall - dansa. Jag kan säga med en gång att Nick Drake funkar ingen vidare i detta sammanhang, knappast folkrock heller. Det skall vara taktfasta låtar som folk känner igen, blandat med en del smöriga tryckare och kryddat med en och annan töntig nostalgikick, typ Sven-Ingvars. Det är frågan om bruksmusik, låtar som skall funka som lim och klister mellan folk, men samtidigt kan jag inte mörda min egen musiksmak.
Folk ber mig ganska ofta att göra festmusik. De tror väl att en man som har tusentals skivor, måste ha mycket mer än de deprimerade gubbar han envisas med att spela när man kommer på besök. Folk tror fel, jag har till 90% mollstämd musik, omöjlig att dansa till.

När det då är är dags att göra den där festblandningen så väljer jag alltså bland tio procent av min skivsamling och så försöker jag smyga in en och annan låt från de övriga 90 procenten. De verkar som det funkar, för jag får allt fler beställningar på festmusik.
Just nu håller jag på att arbeta med blandningen: Lasse 50!
Jag tror ni skall få låtlistan när jag är färdig

Frank Zappa på hembesök

Saxat ur DN

Frank Zappa var en rockrebell som aldrig gjorde det förväntade. Som den gången han och hans Mothers of Invention var här 1968. Efter avslutad konsert i på Konserthuset träffade han en tjej backstage som bland annat berättade att hennes lillebror var ett stort fan av gruppen, men att han inte hade fått lov av sina föräldrar att följa med på konserten. ”Men då åker vi hem till honom i stället”, ska Frank Zappa ha sagt och så for de ut till familjens lägenhet i Hägersten.

Pojken väcktes av att en skäggig man presenterade sig med orden ”Hi, I’m Frank Zappa”. Zappa ska sedan ha stannat hela natten hos familjen och bland annat pratat politik med föräldrarna. Kanske var det där hans plan att försöka bli USA:s president föddes. Historien har senare bekräftats av en av hans turnépersoner.

Sweet pennfajtas med Gröna Lund

Denna berättelse har jag saxat ur DN


I mitten av 70-talet var brittiska glamrockarna Sweet en av de populäraste grupperna. Så när kvart­etten skulle komma till Gröna Lund i maj 1976 var glädjen stor hos alla unga Sweet-fans. När de for dagen efter var humöret sämre hos de svenska arrangörerna. Det började redan under soundcheck kl 17 på konsertdagen. Ett gäng småflickor hade lyckats ta sig fram till scenområdet, vilket gav gitarristen Andy Scott frispel. Denne slog till artistchefen Ove Hahn så hårt att Hahn ramlade ner i tulpanhavet nedanför scenen.

Efter konserten hade Sweet varit så missnöjda med gaget att de målade fönstergluggarna i logen med ketchup och kissade i champagnekylarna medan en av dem bajsade i en duk som han sedan vek ihop som en ”present” till Grönans scenmästare. Gruppen hade också hunnit besöka porrklubben Sexorama vid Odenplan tillsammans med några damer och blivit utkastade från Missionförbundets hotell Birger Jarl på grund av damtrafik på rummet. Sweets manager försökte förklara beteendet med ”Vi har att göra med unga, obildade slynglar som blivit miljonärer i ett nafs. De är inte människor utan djur!”

Ett påstående som bandet själva, enligt rykten, gjorde sitt bästa för att försvara då de en tid senare lär ha svarat på Gröna Lunds klagobrev genom att posta en låda med bajs till den svenska nöjesparken.

5 av bloggens bästa berättelser

Under en längre tid har jag samlat musikberättelser på denna sida. Myter, skrönor och alldeles sanna historier.
Många skrevs för länge sedan och lever ett undanskymt liv på sidan. Jag länkar därför till fem av mina favoriter:

Faran i att rota i ett kylskåp

Bono klappade händer

Den märkliga historien om Joyce Hatto

När jag räddade romanen Jack

Vill du läsa alla berättelserna på denna sida?
Klicka på etiketten; "BERÄTTELSER" nedan

Blixten slog ner

I natt slog blixten ner.
Internet, Tv och telefon slogs ut.
Ångestvrålen har varit höga i familjen
Dottern vrålar:MSN
Sonen skriker "rune scape" (Vad det nu är)
Själv stönar jag bara : Rapport, väder och sport
Det ända som är skönt är att inte telofonen ringer

För två minuter sedan fick vi åter kontakt med omvärlden( det är därför jag kan skriva detta)
Nu kan mina barn komma hem igen

Hur får en medelålders familjefar tid att lyssna på musik?

1. Han låser in sig på toan med Mp3:n, samtidigt som han klagar högt över dålig mage

2. Han låtsas somna i sängen klockan 20.00. I själva verket ligger han under täcket med mp3:n

3. Han låter jobbet hitta en konferens i Stockholm som han kan åka på. Han väljer ett långsamt tåg och lyssnar på musik under hela resan

4. Han säger att han har öroninflammation och därför måste han ha vitlök i öronen. För att få vitlöken att ligga still så tar han de trådlösa lurarna utanpå. På så vis kan han lyssna på vitlökkryddad musik hela helgen

5. Han kapitulerar och lyssnar på den ständiga mixen av storasysters RnB och lillebrors BWO-disco

Vissa dagar

Vissa dagar när allt skiter sig.
När det man trodde var rätt blir fel
Då kan det vara gott att gömma sig, dra täcket över huvudet och bara fly.


Just nu flyr jag med mollstämd svensk musik. Det funkar bra.
Om och om igen spelas det, ledsna svenska gubbar som snyftar, gråter och är hjälplösa
Musik som terapi, flykt och medicin?
Ja och vilken tur att man har den medicinen

Lyssna på vad jag ordinerade mig själv idag:

en sked snyft
två tabletter bitterhet
20 mg längtan
En injektion ensamhet
skölj ner med självömkan

Rick Wright död

Richard William Wright är död
Han var född 28 juli 1943 i Hatch End, Harrow, nordvästra London
Den 15 september 2008 dog han i cancer efter en kort tids sjukdom.
Rick Wright spelade keyboard i Pink Floyd. Han var en av orginalmedlemmarna.
Som låtskrivare fick han tyvärr ofta stå i skuggan av Syd Barret, Roger Waters och David Gilmour. Själv tycker jag att han har skrivit några av bandets allra finaste låtar och dessutom släppt bra soloskivor. Framförallt hans första egna album - Wet dream- innehåller fantastisk musik

Hans bästa låtar:

Med Pink Floyd:
Remember a Day
See-Saw
The Great Gig in the Sky
Us and Them

Solo:
Against the Odds
Holiday

Mera Folkrock

Här kommer en samling till, med lite mer obskyra val. Många av mina absoluta favoritlåtar finns här. Vill du ha musiken på skiva? Maila till: Wichseason snabela hotmail punkt com eller anmäl ditt intresse i en kommentar

1. The Ghost - Time Is My Enemy
2. Natural Acoustic Band - All I Want Is Your Love
3. Plainsong - Raider
4. Mellow Candle - The poet and the witch
5. Bill Fay - Be Not So Fearful
6. Duncan Browne - Dwarf in a Tree (A Cautionary Tale)
7. Jade - Amongst Anenomes
8. Roy Harper - Zenjem
9. Shelagh McDonald - Mirage
10. Spirogyra - Cogwheels Crutches And Cyanide
11. Spriguns - Devil's Night
12. The way we live - Squares
13. Tir Na Nog - The Same Thing Happening
14. Trees - Murdoch
15. The Woods Band - Dreams
16. The Eighteenth day of May - The Waterman's Song to His Daughter
17. The Albion Band - Appalachian front porch game
18. Dando shaft - Down to you, up to me
19. Decameron - The Deal

Folkrock för nybörjare

Har du nästan aldrig lyssnat på folkrock? Då erbjuder jag dig en samlingsplatta med några av de mest etablerade namnen. Jag begränsar mig till Brittisk Folkrock och lägger tyngdpunkten på sjuttiotalet. Vill du ha den? Maila mig på Wichseason snabela hotmail punkt com. Eller lämna en kommentar här på sidan.

Låtlista:
1. Fairport Convention - Autopsy
2. John and Beverly Martyn - Stormbringer
3. Nick Drake - Northern Sky
4. Richard and Linda Thompson - Walking On A Wire
5. Pentangle - light flight
6. Ralph McTell - Wait Until The Snow
7. Sandy Denny - John The Gun
8. Ronnie Lane - How come
9 Richard Thompson - Two Left Feet
10. Strawbs - Back on the Farm
11. Lindisfarne - Fog on the Tyne
12. Incredible Stringband - Dear Old Battlefield
13. Steeley Span - London
14. The Waterboys -Bigger Picture
15. The Pogues - Dirty Old Town
16. Fairport Convention - Matty Groves
17. Al Stewart - Songs out of Clay
18. John Martyn - Back down the river
19. McGuinness Flint - When I'm Dead & Gone
20.Amazing Blondel - Pavan

Artistbesök DN minns

Klicka här

Propaganda för bortglömd musik, 11

Thomas Almqvist - Nyanser

När punken härjade som mest kom Almqvists första album. Detta var en skiva som bjöd på instrumentalmusik med tydliga jazz och folkinfluener. Det var något helt annat än den musik som strömmade ur våra radioapparater i slutet av sjuttiotalet. Jag var nitton och föll pladask för denna nästan meditativa musik. Akustisk gitarr, tassande bas och en vilsen sax, var det som fyllde mitt rum när pickupen hoppa ner på vinylen.
- Det svänger ju inte
- Är mer ljud än musik, sa kompisarna
- Ni fattar inte nåt, svarade jag

Denna Thomas Almqvist skiva håller än idag. När regnet faller och mörkret lagt sig då finns det knappt någon musik som griper tag i mig likt "Nyanser"

Pink Floyd

I en intervju berättar Rick Wright om Pink Floyd och publikens stora tålamod vid olika konserter.
Bland annat nämner han hur det kunde vara när en psykotisk Syd Barret fortfarande var medlem.
- Ibland fastnade han i ett och samma akord som han malde gång på gång. Vi fick försöka spela runt hans entoniga D-akord, berättar Rick. Det märkliga är att publiken inte tycktes reagera. Antingen trodde de att det skulle låta så eller så var de så påtända att det inte märkte att det spelades samma akord hela tiden.

Några år senare spelade Pink Floyd en konsert när Roger Waters plötsligt blev förbannad och gick av scen. I några minuter försökte de andra i gruppen spela utan Roger. Tillslut gick de också av. Snart stod bandets alla medlemmar i logen och grälade.
När grälet var över- efter ca 20 min - återvände Pink Floyd till scen. Till deras förvåning satt hela publiken kvar, nöjda och de flesta med ett vackert leende på läpparna.
- Antagligen var de så påtända att de inte märkt att vi varit borta i nästan en halvtimme, säger Rick

Smolk i en full glädjebägare

Att gå på rockfestival med sin fjortonåriga dotter var verkligen en höjdare för en gammal musiknörd som mig.
Festivalen var, på många sätt, lysande och det kändes hedrande att min tonåring faktiskt tyckte det var okey att umgås med sin pappa under denna fest.
Halvägs in på lördagens blev vi var trötta och ville vila, så vi gick till områdets resturanger för att sitta ner, äta och dricka.
Döm om min förvåning när vi vägrades inträde på resturangerna. Eller rättare sagt, de vägrade att släppa in min tonåring. Det hjälpte inte att jag intygade att hon var min dotter och att jag lovade ansvara för hon inte drack någon alkohol.
- Reglerna är sådana, sa vakterna och hänvisade oss till enkla matställen intill, utan sittplatser och utan öl.
Efter att ha blivit bortmotade tre, fyra gånger, fick jag ett mindre utbrott och höll ett kortare föredrag. Det lät ungefär så här, fast högre:
- Vi är trötta och hungriga. Jag vill ha en öl och min dotter en cola och vi vill kunna sitta ner, äta, dricka och snacka en stund. Det får vi lov att göra på alla resturanger i hela landet, men inte här. Jag blir så förbannad, fattar ni inte att ni förstör hela festivalen för oss på det här viset.
Det var då vakten tog ett djupt andetag, pustade och sa:
- Ja, ja! Gå in med er då .
Där bröt han helt klart mot de direktiv han fått. Om han gjorde det på grund av mina goda argument eller bara för att få tyst på skrikig gubbe, vet jag inte. Det gör detsamma. Jag var nöjd och min dotter med, trots att hon gav mig en lång blick och sa:
- Då är så piiinsam, pappa!!!

Till nästa år hoppas jag att arrangörerna har tänkt till. Jag förstår att man inte kan släppa in tonåringar själva på områden där det serveras alkohol, men föräldrar med tonåringar måste få komma in. Vi är visserligen ingen stor grupp men jag vet att det fanns fler familjer på festivalen som också förvägrades att få sitta ner och äta och dricka ihop

Far och dotter tycker om Way out west

José González
Dotter: Nää
Far: Stämmningsfullt
Kelis
D: Ja
F: Bättre än väntat, mer soul än hiphop
Caesars
D: Nja
F: Ös
Sahara Hotnights
D: Jaaaa
Far: häftiga tjejer
Frida Hyvönen
D: ???
F: Småsegt, bättre på platta
Silverbullit
D: Jaa
F: såg inte dom
Håkan Hellström
D: Jaaaaa
F: Jaaaaa
The Flaming Lips
D: Jaaa
F: Roliga att se
Lil' Kim
D:Jaaa
F: Fattade inget

Neil Young
D: Näääää
F: Mycket bra! Bättre än 1983

RIP: Skivaffären

Det fanns en tid då Göteborgs skivaffärer var mitt andra hem. Jag var dock för fattig för att köpa särskilt många skivor och för blyg för att stå och slänga käft med försäljarna
- Fått in nå't bra, eller? sa aldrig jag
Jag stod mest i ett hörn och bläddrade bland plattor, men det var jag å andra sidan himla bra på. I timmar kunde jag stå där och bläddra från C till G, det var ungefär så långt man hann innan försäljaren började undra vad man höll på med egentligen.
Ibland hände det att det strömmade ut ny fantastisk musik ur högtalaren, åtminstone ny för mig. Då tog jag mod till mig, stegade fram och frågade:
- Vad spelar du?

Det var i skivaffären jag upptäckte King Crimson, Unhalfbricking och Jam för att nämna några. Det var här jag kunde provlyssna allt jag läst och hört talas om. Ofta samlade jag på mig en 6-7 LP:s, tog de under armen och gick till lyssningsdisken. Expediten tittade ibland strängt på en och muttrade något om max tre låtar per skiva och att det kanske var dags att handla något. I det läget bytte jag i regel butik.

I skivaffärerna kände jag mig hemma. Medan andra drömde sig bort med skvallertidningar, Tv, eller rentav droger så körde jag med att bläddra i skivbackar. Så länge jag stod där var det som om världen försvann en stund, alla prov, tjatiga föräldrar och olyckliga kärlekar.
När plugget var slut gick jag dagligen min runda i stadens skivaffärer.
Jag började med Waidele, vandrade vidare till Grammoforum och Svens källare. Tog en avstickare till Highflow records innan jag avslutade på Bengans och Skivhugget.

Idag är alla utan Bengans borta. Det är istället stora nätbutiker och nedladdningssidor som gäller. Jag tänker inte hålla någon lång utläggning om varför det blev så här och hur det hade kunnat bli annorlunda. Jag nöjer mig med att konstatera att nedladdnings sajter är bra till mycket, men inte kan man fly bort från världen med hjälp av dom. I varje fall inte jag.


Göteborgs mest minnesvärda skivaffärer:
1. Bengans
Började på en bakgata i majorna med ett fåtal skivbackar. Bengan själv var runt 20 och pressade priserna så att de gamla jättarna fick skrämsel hicka. Växte så småningom ut till en av stadens allra största butiker. Butiken Bengans finns kvar men har idag bytt ägare

2. Highflow records
Började som ett projektarbete på gymnasiet av en ung man som hette Högblom i eftetrnamn, därav butiks namnet. Låg i Gårda och förblev liten, kanske var det därför jag trivdes så bra där.

3. Waidele
Waidele var den gamla stoora butiken i stan. De hade för höga priser för att man skulle ha råd att handla, men ett så stort sortiment att det bara var tvunget att gå in och bläddra ibland

4. Grammoforum
Den minst trendiga. Drevs av ett medelålders par, hade ganska bra sortering och framförallt låga priser

5. Svens källare
En liten butik som aldrig kunde konkurera när det gällde sortiment, men Sven spelade den bästa musiken i högtalarna.

6. Skivhugget
Började på liknande sätt som Bengans, fast tio år senare. Växte undan för undan men har de senaste åren istället krympt och stängde för gott(?) ganska nyligen.

7. Skivan
En kortlivad butik som låg på Hisingen under några år i slutet på sjuttiotalet och i början av åttiotalet. De unga killarna som drev butiken var mycket trevliga och man behövde inte vara särskilt talförd för att bli överöst av bra tips. Alan Parsons, Animals comeback platta och John Miles, var några av tipsen som blev till favoriter.


När jag nu gjort listan så ser jag att flera av butikerna hade en sak gemensamt; de startades av unga entusiaster utan några stora ekonomiska resurser.

Husguden Sandy Denny

Sandy Denny sjunger som en ängel men med ett blödande hjärta.
Få artister har fungerat så bra när jag varit olyckligt kär eller tyckt allmänt synd om sig själv. I hennes vackra stämma kan jag också höra ett mörker som lockar.

Sandy Denny var i sena tonåren när hon drog omkring på Londons folkklubbar och drömde om att bli en stor folksångerska. I denna miljö lärde hon bl a känna Jackson C Frank, en ung och okänd amerikansk sångare.
Jackson och Sandy var för en tid ett par och han var en av dom som uppmanade henne att skriva egna låtar. En av de första hon skrev var, "Who knows where the times goes". Denna sång blev hennes mest kända och har gjorts i en mängd cover versioner.

Sandy blev 1967 medlem av The Strawbs och gav tillsammans med dem ut ett album. Detta samarbete blev dock kort. 1968 var det istället dags för Sandy att göra entré i en annan grupp; Fairport Convention.
Tillsammans med Fairport var Sandy pioniär inom brittisk folkrock. Inspirerade av det The Band gjort på andra sidan Atlanten bestämde de sig för att blanda traditionell brittisk folk med modern rock. Det första och bästa resultatet blev albumet; Leige and Lief.

När Fairport Convention var på höjden av sin popularitet hoppade Sandy av gruppen. Hon bildade istället bandet Fotheringay och gav så småningom även ut soloalbum. I slutet av sin karriär fick hon allt större problem med alkohol. Hon levde ett hårt liv, vilket bla ledde till att hennes man - Trevor Lucas - tog deras gemensamma dotter och flyttade hem till Australien. Våren 1978 föll Sandy Denny ner för en trappa och slog sig så illa att hon senare dog i sviterna. Hon avled den 21 April 1978, blott 31 år gammal.
Hon var inte bara en fantastisk sångerska utan också en av de bästa låtskrivarna någonsin. Kanske är det därför som flera av dagens unga kvinnliga musiker anger henne som en viktig inspiration. Beth Orton och Natalie Merchant är två exempel

Här är -enligt mig- de bästa album som Sandy medverkar på:

Med Fairport Convention:
1969 (January) What We Did on Our Holidays -Fairport Convention
1969 (June) Unhalfbricking -Fairport Convention
1969 (December) Liege & Lief - Fairport Convention
1975 Rising for the Moon Fairport Convention

Med Fotheringay:
1970 (June) Fotheringay -Fotheringay Studio

Solo:
1971 The North Star Grassman and the Ravens
1972 Sandy
1973 Like an Old Fashioned Waltz
1977 Rendezvous

Klicka här och lyssna på Sandy

Sommarens familjeblandning

Nu är det semester och familjen skall åka långväga med bil. Då gör vi åter en familjeblandning som skall sitta i bilen och göra resan roligare för oss alla. Denna CD kommer till efter långa förhandlingar och många kompromisser. Det hela går till så att jag och dottern får välja varannan låt, med ryckvisa inhopp av lillebror. Demokrati utifrån musikintresse med andra ord. Väljer man en låt som övriga familjemedlemmar gillar så är det ett plus. Årets förhandlingar pågår fortfarande, men jag visar här de låtar som är klara. Längst ut till höger står det vem som valt låten Om det är någon som undrar var mammas låtar är, så är det så att hon avstår från att välja musik mot att hon får ha det tyst i bilen när hon inte orkar mer.

1. Smokie Robinson and the Miracles - Track of my tears DOTTER*
2. The Motors - Airport SON
3. Hello Saferide - Long lost pen pal PAPPA
4. Forth Minor - Where'd you go DOTTER
5. Wailing Souls - Row Fisherman PAPPA
6. Gavin DeGraw - Im in love with a girl DOTTER
7. Tom Petty - Don't do me like that DOTTER*
8. City Boys - 5705 SON
9. Plainsong - The Raider PAPPA
10 The Temptations - My Girl DOTTER*
11. Billy Bragg - Keep in faith PAPPA**
12. Squeeze - Pulling Mussels DOTTER*


*Låtar som pappa också gillar
** Låtar som också dottern gillar