måndag, maj 07, 2007

En skivsamlares bekännelser


När jag var sjutton så tyckte jag att musik var det allra bästa och viktigaste man kunde ägna sig åt. Eftersom jag inte kunde ta en ton så blev jag skivsamlare. Jag bestämde mig för att en dag äga 3000 LP skivor. Just då hade jag kanske femtio, men jag hade läst om pingisspelaren Stellan Bengtsson och hans stora skivsamling.
Jag tänkte: ”Kan jag inte bli lika bra som Stellan i pingis så kan jag åtminstone ha lika många skivor.”
Sakta, sakta blev skivorna fler. Det gick mycket långsamt för pengapungen var liten och skivorna dyra. Om jag minns rätt kostade en LP 37,50. I takt med att jag började jobba och lönekuvertet blev större så köpte jag också allt fler skivor. Så småningom blev plattorna både fyra och fem hundra till antalet.
Jag hann inte alltid lyssna på det jag köpte men huvudsaken var att samlingen växte
Fast det skulle jag ju aldrig erkänna då. Nä, jag köpte skivor enbart av politiska skäl. (Förklaringen till det märkliga påståendet var så lång och obegriplig att jag orkar inte skriva den här)

När jag var runt trettio påstod jag att jag hittat viktigare saker i livet än LP skivor.
Detta var förstås en lögn. Jag strävade i själva verket fortfarande mot tre tusen LP:s.
Nu var jag på god väg, inom nå’t år skulle jag nå mitt mål.
Då går dom jävlarna och byter format! Lp skivan ut CD;n in!
Till att börja med vägrade jag gå med på förändringen, men snart var det ju omöjligt att få tag på LP skivor. Allt fler av mina vänner började dessutom att harkla sig besvärat när jag snurrade igång plåttallriken, sopade bort dammet från nålen och lät pickupen rasa ner på vinylen med ett knasterbrak.
Jag började motvilligt köpa CD och tillslut bytte jag t o m ut de flesta gamla LP skivorna.
Detta tömde många plånböcker, tärde på familjen och tog lååång tid. Men en dag - ganska nyligen - kunde jag höra mig själv säga:
”Jag är stor skivsamlare vettdu, har ca tre tusen plattor”. Ynglingen mitt emot mig tittade oengagerat på mig och mumlade nåt om gammaldags, ipod och nedladdning.
- Vad snackar du om, sa jag vresigt
Han berättade då -fortfarande lätt oengagerad- hur mycket musik han hade på sin ipod, hur fort han samlat ihop till det och hur lite det kostat.
Jag gick därifrån!
Dagens ungdom fattar inte nåt!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men jag tror du kan känna en stolthet över din skivsamling som någon som bara laddar ner musik aldrig gör. Om du skulle förlora din skivsamling skulle det förmodligen vara mycket värre för dig än om han förlorade låtarna på sin ipod...

Drake sa...

Om jag skulle förlora min skivsamling så skulle jag troligen ladda ner den från nätet så fort som möjligt